Dag 16: Shopping och besök på södra Okinawa

Idag började vi dagen med att gå ut på den största shoppinggatan här i huvudstaden. Då Okinawa är kännt för sitt salt fanns det butiker som var dedikerade till just salt. Det köptes in lite sköna Okinawa skjortor. Påminner om hawaiskjorter fast med mer drakar. Vi gick även in på en av de äldre shoppinggatorna. Till lunch provade vi den Japanska McDonalds. Det var teriyaki burgare med stekt ägg. Alla burgare är grillorder då varmhållning inte är tillåtet. De verkar inte heller ha anställt snubben som sätter sig på burgarna i Sverige. Här ser burgarna ut som på bilderna. Det går att beställa grönt te att dricka till dessutom.

Vid två var vi tillbaka på hotellet där vi lämnade in inköpen från dagen. Kyokos man och äldsta son var där och körde iväg oss till fredsminnesplatsen på södra delen av av ön. Platsen var byggd vid klipperna vid havet där flertalet civilia hoppade mot döden när amerikanarna invaderade under andra världskrigets sista dagar. 150.000 civilist okinawa bor dog under striderna. För att minnas dem har led efter led med marmor stenar med massor av namn rests här. Väldigt passande började regnet falla när vi lämnade platsen.

Härnäst åkte vi till glasriket. Okinawa är nämligen även känns för Sina handblåsta glas och keramik. Timo och Dante fick varsitt nyckelsmycke med små insekter inlåsta i glas av Jyokos man.

Vi for vidare till en fiskeby där en liten kiosk var känd för sin tempura. Där köptes en avsmakning in av de olika tempura sorterna. Det var alger från området, potatis, fisk, bläckfisk och grönsaker.

Färden fortsatte till en känd grotta som hade en öppning som vätte rakt mot soluppgången. Det regnade lite för mycket för att vi ville ta oss fram till ingången så vi hoppade det.

Tillbaka i civilisationen hade de bokat upp en Isakaya dit bara Okinawabor går. Vi åt grisöron, nyskördade alger, sashimi, gyoza, någon form av rofylld som påminde om långfinger.

När vi skulle hem fick vi uppleva något nytt. De ringde på taxi, men skillnaden var att taxichafören körde oss och Kyokos son i hans bil åt honom då han druckit öl. Chaffisen hade en följe bil med en kille som plockade upp honom när de kommit till slutdestination. Dyrt var det inte heller.