Dag 4: Shopping i Umeda

Idag blev det shoppingdag. Dåligt med sömn igen. Dante klippte till mig under föregående natt så jag har fått en blodad ögonvita på vänster öga. Földrars rätt i samhället någon? Vädret var inte sämre idag. Fortfarande runt 15-17C i solen, något svalare i skuggan. Vi åt frukost och mötte upp mina földrar på tbanan vid 09:30. Vi åkte in till Umda centralstation och checkade ut våra japanska tågpass, med start den första april. Under en veckas tid för ca 3000 SEK får vi åka så mycke JR (Japanska SJ) som vi orkar. JR kör både Shinkansen och lokaltåg. En reguljär tur och retur Osaka - Tokyo kostar ca 4000 sek, så kortet betalar sig rätt så snabbt.

Efter att tågpassen var fixade gick vi på jakt efter Canon reparations center för att höra om möjligheterna för mitt objektiv som gett upp. Umeda är det riktigt fina kvarteren. Här spatserade vi bland gigantiska skyskrapor i glas och betong. I ett land som detta kan man tycka att de borde kommit på små saker så som "gatunamn", "adress" eller "gatunr", men även solen har fläckar. Fast vi har Canons karta, hotellets karta och en mor som växt upp i området blir det ändå expedition Robinson. Det blir ännu mer faschinerande när vi frågar japaner och de inte ens de kunde känna igen kartan för området. Det är stort här och allt navigerande baseras på landmärken och något i stil med kvartersnamn. Oftast tar en skyskrapa upp hela kvarteret och ger området dess namn och blir troligen även ett landmärke. Ett dilemma är att områden hela tiden byter skepnad allt eftersom gamla skrapor rivs och nya sätts upp. I vår jakt på Canon centrar kommer vi förbi en mindre (i japanska mått) men kännd kamerabutik, Obayashi. Vad bättre än att fråga någon som borde veta. Vips hade vi fått en riktning och avstånd. Iväg igen och efter ett par utfrågningar till kommer vi fram till ett gigantiskt hus med en enorm entré i marmor som är helt kal och tom. Vi pratar om en halvmåne format rum stor som halv fotbollsplan. Vad måste inte den ytan kosta per kvm? In till centrar och svaret blir 10 arbetsdagar och 700 kr. Bra pris iof, men jag valde att hellre lägga pengarna på ett nytt objektiv. Kamerabutiken som vi var i verkade trevlig och har funnits länge. Vi tog oss tillbaka dit och frågade om kameror och objektiv som vi var intresserade av. Instinkten hade rätt, det var riktigt bra service och priserna var bra (efter mycket köpslående från min mor. Hon säger att det är Osaka-style att köpslå om allt.). Kontentan blir en skillnad på något mellan 5000-6000 kr lägre pris än hemma.

Klockan var efter 12 och hungern gjorde sig påmind. Utanför butiken stod körsbärsblommorna i blom längst gatan. Vi gick mot restauranggatorna under Umeda och begav oss upp i ett av husen där tre våningar bestod av restauranger. Vi satte oss på en modernare ramen restaurang. Jag tog in en ramen baserad på soja istället för misso. Det är mer min smak. Susanna föredrar misso. Till detta var det ett par fläskbitar som var så mjälla att de bokstavligen smälte i munnen. Dante fick en fride rice som verkligen var stekt då den kom in i en fräsande gjutjärnsgryta. Gott, gott, gott.

Efter lunch fick vi hemlängtan så Susanna och Yumi fick var sin glass på glassbaren "Sweden". Den har nog funnits i alla år, men det enda svenska där var nog vi.

Stärka av lunchen gav vi oss nu i kast med Yodobashi. Det är som om El-Giganten hade fått barn med MediaMarkt och hade haft fri tillgång av extacy under hela graviditeten. Det är så stort, så många säljare, så mycket prylar och så otroligt högljutt! Internreklam skrålas ut i högtalarna, säljare som pratar överallt, kunder över allt. Det är som mellandagsrea varje dag. Jag vågar inte ens tänka på hur det ser ut då!?! Snabbt in och köpte ett extra batteri till systers videokamera. Högre upp i huset fanns det klädavdelningar. Yumi var i akut behov av nya skor. Hon och Susanna gick loss på det medan jag smög iväg och kollade på hikking utbudet. Haglöfs var representerade och tydligen poppis.

Efter detta gick ett par kvarter till den Lawson butik (Inhemsk konkurrent till 7Eleven) som en av mina kusiner driver. Där var även faster Keiko. Vi fick en hel kasse med mat. De tyckte väl synd om de utmärglade västerländska kusinerna (kan även ha att göra med att varorna hade kort datum och skulle kastas annars). Fast de har konstiga saker i produkterna eftersträvas inte lång hållbarhet, det är inte ok. Matvaror måste vara färsk. Inga 12 veckor på hyllorna här. Inga hamburgare får ligga och varmhållas, det är alltid grillorder, även på McDonalds. Lite lustigt går kebab, som är så bespottat hemma, bra. Antar att det anses vara superfärskt då köttet skärs ner från köttstocken ala minute?

Efter detta åkte vi hem till hotellet och provade oss igenom ett par bentolådor, yoghurt/färskost?, korvbröd fyllt med nudlar.

Dag 3: Expo 70

Då vi hade fått förhandstipps om att vädret skulle vara bra idag och sämre några dagar framöver, sköt vi upp kamerajakten och begav oss ut till Expo 70. Det är platsen där världsutställningen från 1970, kördes. Det är det Export som hållit besöks rekordet ända fram till Shanghais Expo 2010 (kan förstås att det kom fler besökare då eftersom HMS Göteborg var där). Nåväl, innan vi kom dit kan tilläggas att det var andra natten på plats, det vill säga helvetesnatten för alla med jetlag. Dante vaknade vid vad jag först trodde var kl 06:10, men allt eftersom visarna rörde sig såg jag att klockan var 01:30. Fick möjlighet att sova igen vid 03 ungefär. Ce La vie... veckans i-lands problem avklarat.

Vi mötte upp mor, far och moster Keiko på tunnelbanan vid strax efter 10. Det vart tre byten av tåg och det sista var till en monorail som tog oss till Expo området, men innan sista bytet gick vi in i ett köpcentra. Japans variant av köpcentra (tänk er Skärholmen eller Kista) är mer som att kliva in på ett köpcentra i samma anda som Åhlens City. Det är inte NK men det skulle vilja vara. Med andra ord är det väldigt fräscht har lyxiga kaffer och matvarubutiken är rop notsch. Vi inhandlade picknick för att ha med under vandringen på Expot. Det blev Gyoza, bentolådor i olika former, croketas, vattenmelon (äpplen kostar ca 15 kr/st. Iof ser de alla exakt likadana ut ända ner på DNA nivå.)

Efter shoppingen tog vi monorailen till Expoområdet. Redan innan vi klev på tåget kunde vi se Soltornet som finns vid entrén. Den är mäktigt stor. Den har tre ansikten och den översta är en guldfärgad disk som också tjänstgör som solfångare. Det är inget kvar av själva paviljongerna förutom några monument. Det fina med expoområdet är en fantastiskt vacker park med körsbärsblommor som är på gång. Kommer troligen stå i fullblom om någon vecka. Det finns bäckar, små vattenfall och bambuskogar. Allt gjort med en känsla av en zen trädgård. Här provar japanen ut sina kameror (folk gick runt med objektiv för flera 10.000 tals kronor (obs plural)), de joggade (vilket hade varit otroligt najs att få göra) eller bara gick runt och insöp lugnet. Vi mötte upp min andra fasters man som jobbar här på Expot. Han skämde genast bort Yumi med glass och godis ( jag och far fick var sin pils, så jag ska inte klaga) . Vi åt lunch vid en bäck som rann genom ett område av mjukt rundade ljusa stenar. Det plåtades blommor, Yumi "fiskandes" vid vattenfall och bambuträd. Vid 17 tiden vände vi kosan hemåt. Vi hoppade av vid vår station medan de andra fortsatte vidare. På vägen mot hotellet smet vi in på ett curryrestaurang. Jag tog en hand made katsu (panco panerad nötbit) curry. Yumi ville ha en Ebi (rök) curry och Susanna tog en pancoplanerad kycklingcurry. Dante fick smaka av oss andra. Det var riktigt gott. Vår första middag utan tolk vart med andra ord mycket lyckad.

Susanna och Yumi sprang på 7Eleven och fyllde på nödkostpackningen med lite risbollar, kokta ägg och en Butaman (Nikkuman i Tokyoområdet) som vi åt nu på kvällen. Tillbaka på hotellet tog barnen en dusch och somnade sen (hela natten nu, please!) Jag och Susanna bloggar medan TVn skvalar japansk schlager från 1969 till 1979. Grymmt bra faktiskt

Dag 2, Shinsaibashi shopping

Vi fick alla några timmars sömn i natt. Sälv hade jag glömt stänga av väckarklockan på mobilen, så det var bara att palra sig upp och stänga av. Efter det låg jag och läste på om normalzoomsobjektiv till Canon-kameor, då min behagade att sluta att fungera under gårdagen. Rätt land att gå sönder i.

Vid niotiden gick ner till frukosten. Den bestod av en buffé av risbollar, missosoppa, kokta ägg, picles och toast. Mycket gott.

Strax efter tio kom far och mor till hotellet. Vi begav oss till tbanan och åkte längre in i Shinsaibashi. Vi gick av vid Denden fiende och begav oss på kamera jakt. Interner och koncernstora butikskedjor verkar ha dräpt sin beskärda del av små nischbutiker även här.

Först gick vi in på shoppinggatan för restauranger. Här finns det butiker för allt vad en restaurang kan behöva. Bestick, låtsas mat för skylltfönstret, köksutrustning, kockkläder...här är meckat för en restaurangnörden. Vi fick tag på nya pinnar till barnen. Ett övningsset till Dante. Yumi chockade på morgonen med att ha grymt tight pinnföring. Plockade risbollar på morgonen osv. Imponerande vad det släppt för henne under veckan hon varit här.

Vi åt lunch på en Okonomiyaki restaurang. I varje bord var det en stekhäll nerfälld som personalen stekte upp Okonomiyalin åt dig på. Jag provade en med fläsk och kimchi (ja, ja, liten asiatisk cross over, men what the check). Susanna provade en med ramen som stektes in i smeten. Stora bonitoflakes häldes över den ostektasidan innan den vändes. Smaken av boniton blev anorlunda när den långsamt stektes in, intressant och ett bra tipps att använda själv i framtiden. Alla varianterna var väldigt goda.

Jakten på kameradelar fortsatte. Vi kom ut Osakas 5th aveny där Louise Viton lägg vägg ivägg med Gucci osv. In på varuhuset Daimaru som är något av ett NK på lyxiga steroider. Här tog vi en kaffe där varje kaffelopp förärades med ett eget motiv i mjölken. En var ett björnansikte, nästa katt osv. Annorlunda mot det vanliga hjärtat man brukar få.

Slutligen kom vi fram till Kamera Naniwa. Det märks att kineserna har börjat resa. De är överallt och de prutas och tjattrade. Verkade inte helt uppskattat. Det roliga var att de hela tiden ville ha Made in Japan. Om de fick det köpten allt de fick tag på. Om det var Made in China  eller Taiwan fnyste de och ville inte ha grejerena för de vistelse hur kvalitén var. Ha ha. Mycket tillverkades i Thailand nu och leveranserna led fortfarande översvämningarna där. Inget nytt objektiv då det var två veckors leveranstid på det.

Klockan närmade sig sex och vi var nu ganska nära hotellet igen. Mor och far tog tbanan hem till moster och vi lunkade hemåt. Alla var trötta så det blev lite Crocettas, carage (friterad kyckling), cup noodles, lite risbollar och lager. Sapporo körsbärsblomsmotiv edition. På vägen hem gick vi förbi en nudlebar som var ett hål i väggen med en långbardisk bara, fast utanför hade de en skön reklamskyllt som var en stor nudelskål ovanpå en pelare som ett par pinnar lyft upp låtsas nudlar ur. Fräck och iögonfallande. Vi gick även förbi en butik som bara verkade saluföra italienska sportcyklar. Då pratar vi om dyrgripar runt 30-50K kr och uppåt. Tillfråga på allt står en använd De Rosa utanför butiken. Vem hade vågat lämna en sån dyrgrip någonstans förutom i sitt privata bankvalv, någon annanstans i världen. Only In Japan, säger jag bara.

Dag 1: Osaka Shinsaibashi

Utanför flygplatsen skaffade vi var sitt tbanekort med ¥3000 på. Det kan ta oss runt några dagar. Ett express tåg tog oss in till centrala Osaka, Namba station. Namba är något bissart stort. Flera våningar ovan och under jord. Små gångar och korridorer som mynnar ut i stora avenyer och komplex. Det är som ett Moria på steoider. Klockan var närmare 13 lokal tid så vi gick genom avenyer med restauranger. Valet föll på en Japansk curry restaurang. Det här currystället specialitet var att de blandade ner bläckfiskbläck i curryn. Mycket mörkare än vanlig curry med andra ord. Jag tog en curry som var gjord på långkokta grytbitar (¥950), tillval lite extra ris (¥100) och lite starkare (¥50). Resterande tog utan tillval och deras landade på mer vanliga lunchpriser om ¥750. Till detta tog vi även resans första lager. Rätten var riktigt god och styrkan fanns där och det var en naturligt god curry styrka och inte bara en massa svartpeppar som vi råkat ut för tidigare.
Yumi var för hungrig men var inte sugen på curry så hon gick i spinn. Mor gick och handlade godsaker men t.o.m det blidkade inte den unga damen.

Lunchen var klar närmare halv tre vilket gjorde det passande att ta sig mot hotellet. Upp med packningen och tvärs genom Namba, en marsch som skulle fått självaste Mao att få en tår i ögat. Susanna gled in på Lawson som är en av alla de typer av snabbköp de har här med Yumi och fixade lite lunch. Genast gick blodsockret upp och solstrålen var tillbaks. Mitt på Shinsaibashi stannade vi och tog ett foto på den Svenska flagskeppsbutiken från HM här i Osaka. Den var man med och testade butikssystem innan den öppnade. Kul att se lådan live.

Vandringen tog ett bra tag men till slut hittade Hotellet Toyoko-Inn på en tvärgata från slutet av Shinsaibashi. Vi checkade in och begav oss upp på rummet. Mor och far bor kvar hos moster så de begav sig igen. Vi andra var så trötta att vi somnade var vi än befann oss. Yumi tog en dusch och ett bad och medan jag hjälpte henne somnade till sittandes på toaletten (som förövrigt har mer utrustning än vad vissa bilar har. Efter en liten power nap stack jag ut själv medan de adra sov. Jag scoutade ut kvarteret och fixade lite sköna trekantsmackor och specialpreppade risbollar (ska försöka göra en unpacking video på risbollana) . Det är som ett Kinderägg när man inte kan språket. Innehållet i bollarna överraskar varje gång (gott dock). Butiken som föll mig i smaken hade det något tveksamma namnet Sunkus. Inget att oroa sig för. Lika hög service där som i resten av landet. Det blev ett par lager och en flaska grönt te också. Promenerade längst ett upplyst Osaka där karpdammar, bambu och skyskrapor samsas utan att verka malplacerad. Alltid lika intressant.

Inflygning

Flighten gick snabbare än väntat. Det var en upplevelse att dela säte med en ettåring som vill allt annat än sitta i knät, men det gick det med. Susannas inflift entertainment fungerade inte. Den visade bara reskartan. Som plåster på såren fick hon 20 €. Det var snällt med tanke på att Dante ändå inte lät oss använda systemet ändå.

Vi flyg in över Syd Korea och sedan äver havet för att sedan få Japan under oss.

En timme försenade kl 10.20 lokaltid kom vi fram. Ut med allt handbagage ur planet och oasers hälsokonteollen med värme kameror, passkontrollen där fingeravtryck och muggshot togs. Bara det tog 45min att köa till. När vi kom ner till bagageutlämningen hade all vår packning redan lyfta av från bandet. Så det var bara att plocka ihop vagnen och sätta ihop väskorna och gå ut i vänthallen. Där hängde Yumi precis vid utgångens och väntade med farmor och farfar. Vi kom fram.

Helsinki airport

När vi landade i Helsingfors var det endast 30 minuter innan man skulle vara vid nästa gate. Jag sprang in och handlade en deo och sedan hastade vi iväg till passkontrollen. Det var en hel del folk så det tog en liten stund. När vi väl kom fram till gaten, ca 5 minuter innan utsatt tid visade det sig att flyget var försenat. En timma extra fick vi vänta innan vi kunde bege oss igen. Det var ett anslutande flyg från Paris som sinkade oss. Vi rastade Dante så länge, Susanna tog en kaffe och Dant flirtade till sig en banan av en mormor till en annan barnfamilj.
Kapten sade precis åt kabinpersonalen att sätta sig till rätta, så nu påbörjas 9 timmar och 15 minuter lång flight. Dante har somnat... ops, here we goooo...!

Dags att lyfta

Det gick smidigt på Arlanda. På den här resan har vi försökt packa så lite vi kan. Vi har två 70 liters ryggsäckar som är gjorda för resor. Selena går att fälla in i fickor som försluts och sedan kopplar man loss mindre ryggsäckar för handbagaget. Vagnen är en smidig trehjuling som fälls ihop på mitten. Hjulen kopplas loss och allt stoppas in i en skräddarsydd väska för vagnen. Fick t.o.m plats med mina sandaler i väskan.
Först körde vi själv inchecknigen. Packade ihop vagnen och kopplade loss handbagage väskorna. Vi fick en låne vagn av en hjälpsam servicekille. Efter att bagaget var incheckat växlade vi in pengar på SEB. Det var billigare än eXchange. Passkontroll och säkerhetskontrollen godhet smidigt. Fast vi varit ute i god tid hade vi bara ca 50 minuter att äta och gaten var ganska långt bort.

Det fick bli ett par wasabiburgare på Marcus Danielssons Street flod. Gustaf kommer aldrig förlåta mig för detta svek, men den var faktiskt ganska god.

På väg!

Då var man äntligen på väg. Sitter på Arlanda Express som just nu lämnar ett soligt Stockholm.

Vandrarskor -check

I tisdags efter jobbet stack jag iväg till Addnature. Där fick jag hjälp av en super rutinerad säljare. Han hade verkligen väldigt bra erfarenhet av det han sålde. Jag var ute efter ett par bra skor som kommer kunna ta mig genom Japans betong, asfalt och tropiska djungler.
Efter en del rattande blev det till slut ett par nyinkomna Haglöfs Crag GT.

Under kvällen drog jag på ugnen till 90C och stoppade in sulorna i ca 5 minuter för att sedan stoppa dem i skorna.Passade på att kolla ugns tempen med hjälp av min nya BBQ termometer ET-732, som Gustaf fixade hem till mig från staterna. Därefter stod jag i skorna och göt sulorna till en personlig passform i 5 minuter. 

/D

Resan är i startgroparna

I måndags åkte Yumi iväg med farmor och farfar. Hon var så ressugen att hon satt påklädd hemma från kl 07:00 till 09:00 då vi åkte till farmor och farfar. Där satt hon ytterligare en timme med kläderna på och undrade när vi skulle ge oss iväg.
Klockan 10:00 begav vi oss iväg mot Arlanda. Vi skulle byta till mina föräldrars bil då vi har Dantes bilstol fastmonterad i vår bil. Givetvis startade inte ens deras bil. Slängde in Yumis stol i bakluckan på vår bil och flyttade över all packning. Byggde sedan en liten bilstol av en kudde och en filt till Yumi. Sen bar det av ut i snöstormen. Temperaturen studsade mellan -1 - +1 och snön visslade sidledes. På motorvägen upp mot Arlanda vart det kö då en liten lastbil fått hela sitt lastutrymme avblåst mitt på vägen. Yumi sov i stort sätt hela vägen, sittandes mellan farmor och farfar.
Väl framme på Arlanda parkerade jag i parkeringshuset för att slippa den värsta snön. Sen spatserade vi in till terminal 5 där farmor checkade in via autoincheckningen (Bra nu vet jag hur det fungerar tills på måndag och kan se grymt självsäker ut när jag checkar in). När biljetterna var klara var det bara att checka in väskorna. Pengarväxling skedde på SEB som hade bättre försäljningspris av Yen än vad eXchange hade.
Nu var det dags att gå igenom säkerhetsspärren. Jag tänkte ta ett foto av Yumi när hon gick genom spärren men tji fick jag. Vakten ropade att det var förbjudet att fota mot spärren. Hade jag varit intresserad att fota dem hade jag väl satt mig med systemkamera och en telezoom på andra sidan rummet och fotat dem, inte skulle jag ställa mig med telefon framför ansiktet på dem.... Ja, ja c'est la vie.
Yumi vinkade från rulltrappan upp mot säkerhetsspärren, nu är hon på väg efter all väntan.

Dagen efter vid nio tiden fick jag ett SMS från farmor: "Vi har kommit fram, yumi har sovit nästan hela resan, och hon sover nu igen".

/D