Dag 24: Hemfärd

Upp tidigt och ner till frukosten. Då den inte var så tilltalande här åt jag inte särskillt mycket. Vid 7:30 checkade vi ut och mötte upp mostrarna vid tågststionen mot flygplatsen. Fast vi var rusningstrafiken var det inte överdrivet mycket folk eftersom vi åkte mot trafiken.

Solen strålar och det är varm och skönt, runt 15C. Tågresan tog ca 30 minuter. Ute på flygplatsen checkade vi in bagaget och sade adjö till mostrarna vid säkerhetskontrollen. Vi åkte ut med tåget från huvudterminalen till faten direkt eftersom det är lätt att luras på tid annars. Där tänkte jag köpa en flaska 17 årig japansk Suntory medan Susanna och mor skulle handla lite färdkost men det visade sig att de började boardingen tidigt vilket att de planerna gick om intet.

Flyget avgick enligt plan. Vi hade fått byta platser till första raden fast i lotten. Ingen fönsterplats men vi fick sitta tillsamman på tre säten samt att Dante fick en liggdel att husera i. Jag trodde först inte den skulle rymma eller hålla för honom men det gick jätte bra. Först trodde vi att vi inte fått några skärmar heller men det visade sig att de fanns fullt fungerande skärm i respektive säte.

Resan gick snabbt och ganska smidigt. Dante sov mesta dels av vägen. Yumi tittade på tecknat hela vägen och sov inte en blund. Jag tittade på Dragon ball, MI4 och början på Imortals innan vi kom fram till Finland.

Väntan på transfer flyget var bara en timma så det var inte så farligt. Yumi tvär deckade på detta korta hopp över Östersjön. Vid 16 landade vi lokaltid vilket innebar att klockan var 24 i Japan. Inte undra på att barnen sov. Vi fick låna två vagnar vid faten för att kunna transportera barnen. När vi fått ut väskorna fick Dante åka bärsele medan stora syster fick åka vagnen. Fick en att tänka på Sällskapsresan 1, "invalido".

Vi tog Arlanda Express till centralen och där fick vi ta oss genom torsdagens rusningstrafik med full packning. Intressant upplevelse, och nu kände man sig inte alls lika trygg att någon ficktjuv inte skulle ta chansen och korpa grejer från en dessutom vilket man inte ens funderat på under vistelsen i Japan.

Vi kom hem till vår dörr runt halv sex och det var riktigt råkallt när vi klev av samt att det var grått och knopparna på träden knappt har kommit.

Yumi sov fortfarande tungt och lades bara i sängen. Dante var pigg och sprang runt och upptäckte allt på nytt igen och var hur glad som helst. Gustaf hade städat jätte fint (som vi skitade ner med packning och prylar på 10 minuter). Gustaf kom hem vid 18 tiden och vi kunde börja lämna över gåvor och berätta rövarhistorier. Ramenböckerna vart en super hit.

Dante somnade in runt 22 lokaltid och vi likaså runt 23. En fantastisk kul resa har nått sitt slut.

Dag 23: Shopping och avsmakningsmiddag

Frukosten var riktigt tråkig på Toyoko inne Namba. Äggröra med grädde, pasta med grädde vitt bullbröd, mörkt bröd med lika vitt innehåll som det förra brödet och sallad. Inget ris, inga risbollar eller miso. Suck.

Far, mor och Keiko kom vid halv elva tiden. Mor och far checkade in och lämnade väskorna på vårt rum. Sen gick vi till en bokhandel, Bookoff (kedja för begagnades böcker). Mor och far gick in där, Keiko var tvungen att sticka in till stan. Vi andra gick in på en 551 Horai mitt emot och köpte sex butaman som vi åt på plats.

Vi vandrade sedan in på Namba där vi gick in på en annan bokaffär som vi brukar besöka när vi är i krokarna. Köpte lite kokböcker till Gustaf och kollade in lite annat smått och gott.

Vi vandrade nu iväg längst Shinsaibashi. Halvvägs stannade vi och köpte lite Takojaki, bläckfiskbollar. Gott, gott. Vi smet in i lite affärer längst med Shinsaibashi och köpte saker.När vi kommit fram till slutet av Shinsaibashi, där det första Toyoko inne hotellet låg gick vi ner på shoppinggatorna vid tbanestationen. Där köpte far en ny jacka.  Sen tog vi tbanan till Umeda, två stationer bort.

Då vi hade lite tid på oss innan vi skulle träffa upp Keiko och Takashis mamma gick vi in på ett kaffe för en fika. Jag passade på att ta mig en melon float. Melonsoda led vaniljglass. Barnsligtgott, vilket även Yumi tyckte som tog över min dricka.

Vi mötte upp mostrarna och gick i riktning mot kusin Kauros Lawsonbutik. En bit efter Umeda Sky Building passerade vi en liten dunge av körsbärsträd vars löv börjat falla, passande sorti denna sista kväll i japan. Runt hörnet klev vi in på en restaurang som vi hade bokning på för kvällen. Nedervåningen var en bardisk längsmed köket. En brant trappa ledde upp till ävervåningen. Där uppe var det ett tatamiklädt rum med rustika vågformade träbord och högt i tak. Ett hål i golvet ledde rakt ner i köket så att det gick att se matlagningen samt ropa på servitören. Detta var Kauros stammishak och de var kända för sin fisk. Lite humor var att inne på toaletten fanns det en tecknad serie tavla med text på Svenska. Här bjöds vi på en riktig kavallkad av rätter.

Rätt 1
Det börjades med purfärska bambuskott (peak i säsongen nu) och färsk mussla.

Rätt 2
Sashimi på fyra olika fiskar.

Rätt 3
Het lerskål med ris, ägg och en bit stekt lax.

Rätt 4
Några eldflugebläckfiskar på vårlök med saftig rå aubergine.

Rätt 5
Någon typ av alg samt rökt forell.

Rätt 6
Äggstanning med diverse grönsaker och bitar av vit fisk.

Rätt 7
Några skivor av mört kött som man lade spelat i.

Rätt 8
Blandrallrik med lite köttbullar, stekta kycklingdelar

Rätt 9
Tre krus kom in med ris och miniräkor och någon typ av grönsak. Servitören rörde ihop det på plats och lade upp i skålar till var och en.

Rätt 10
Melon och jordgubbssorbet.

Till detta dracks öl. Ljus Asahi, fast far och jag provade en Osaka bryggd stout först. Den hade vunnit pris på en världsrävling. Påminde om Nils Oscars rök eller choklad porter.

Efter denna makalösa middag begav vi oss tillbaka till hotellet. Mostrarna ska följa med till flygplatsen imorgon och därför har de tagit in på ett närbeläget hotell.

Dag 22: Tillbaka till Osaka

Upp tidigt i ottan. Tog taxi till flygplatsen vid kvart i åtta. Först flög vi tillbaka till Okinawa med JAL, sen bytte vi till en ANA flight tillbaka till Osaka. Dante sov på båda flygningarna så det gick smidigt. Strålande sol så öarna syntes från sin bästa sida när vi lämnade södra Stilla havet bakom oss.

Tillbaka i Osaka tog vi oss med direkttåg från flygplatsen till Namba där vi kommer bo. Mor och far bor hos moster Keiko i natt så de kan hämta upp sin pakning samtidigt. På Namna stationen passerade vi en 551 Horai. De har den absolut bästa Butaman och gyozan i Japan. Om det är något jag längtar efter från Japan är det detta, så självklart var det införskaffande av dessa delikatesser innan vi spatserase mot hotellet.

Vi checkade in vid halv fyra och vilade på rummet fram till sju. Då gick vi ut och promenerade runt kvarteret och sedan till Namba stationen där vi gick in på en Nagasaki shampon restaurang. Vi bestämde några små rätter bestående av stekt biff med grönsaker, stekt ris med räkor och självklart gyoza. Vi kärde solo utan tolk och det gick det riktigt bra. Kocken kom ut och tittade på vad Susanna ville ha i deras skylltfönster.

Granne med hotellet ligger fortfarande Påskö krogen som vi hängde på för 5 år sedan. Får se om det blir en repris?

Dag 21: Bad och shopping i Ishigaki

Inatt brakade det loss ordentligt. Minskning regnet föll och blixtarna stod som spån i backen. Det vart så upplyst i rummet att vi var tvugna att dra för gardinerna. Vi steg upp tidigt på morgonen, tanken var att vi skulle åkt tullen.av de bortre öarna för lite djungelsafari. De tankarna regnade bort med nattens åskväder. Dels var det ganska mulet och skogens skulle vara dyngsur.

Vi valde att åka till ANA international resort hotell som låg 10 minuter från stan i närheten av flygplatsen. De hade nämligen en strand som var öppen för allmänheten. Hotellet påminde om ett Las Vevas hotell fast direkt vid havet. Det var som en enorm pyramid. Man gick genom hotellet för att komma till stranden. På vägen till stranden passerade man en trädgård med uppbyggda dammar och strömmar. De hade även egna pooler med barer och en stor öppen därstädes med soffgripper runt om.

Stranden var fin och vi var i stort sätt helt ensamma. Två strandvakter hälsade artigt godmorgon och silade sedan sanden på stranden för att få den så fin som möjligt. De hade en del sand att sila kan tilläggas. Alla badade. Väldigt häftigt att ha fiskar simmandes med en. De hade till och med en liten koralldel där de riktigt färggranna fiskarna var. Det märktes att de var vana med människor för de komma emot en när man närmade sig. Troligen bortskämda med mat. Yumi simmade några egna tag under vattnet och ville verkligen inte gå upp.

Efter badet passade vi på att äta lunch på en av hotellets restauranger. Det var en italienskinspirerad restaurang, så det blev en carbonaro med tofu. Den var oväldigt bra tillagad. De hade en uppsjö av deserter också, så det blev lite matcha glass och sätpotatis brule.

Efter lunch tog vi bussen tillbaka till centrum. Vi gick ut på shoppingbolevarderna och gick loss på butikerna. Det vart lite souvenirer i form av en liten flaska med korall och sjöstjärnor, Okinawa demonhundar som håller borta ondska från hemmet och mera tshirts. Såg lite intressant användning av IPads längst shoppingbolevarden. De användes som elektroniska annonstavlor. Hur länge skulle de få vara kvar om de sätt uppe i en galleri i Sverige?

Vid fyra betvinga vi oss tillbaka till hotellet för att tvätta lite kläder och börja packa ner allt. Vid sju begav vi oss ut för att äta middag. När vi kom till den första korsningen från hotellet kända mor ooch jag att det luktade stektkötr så vi valde att gå upp i bostadsområdet och vad hittar vi väl där, om inte yakiniku restaurangen som vi letat efter sedan vi kom hit. Det tog även kort så det vara bara att kkliva på. Restaurangen var en öppen lokal med flera bord och tatamimattor. Den här stekbordet använde sig av riktigt kol istället för gasol. Köttet var ishigakikött och riktigt mört. Vi valde bort inälvsmaten och fick fläsk och kyckling istället. Vi tog in en familjen meny och den var riktigt väl tilltagen med mat. Det ingick även en stor skål med finskuren sallad och karate (friterad kyckling) i menyn. Mor bestälde även in stekt tofu. Allt var super gott och alla vart väldig mätta och belåtna.

Tillbaka på hotellet fortsatte packningen för imorgon flyger vi tillbaka till Osaka.

Dag 20: Turbuss runt Ishigaki

Idag fanns det köttbullar i en teriyakiaktigsås som ett av valen till frukosten. De var faktiskt riktigt goda. Trodde det skulle bli för sött, men det fungerade bra. Klockan 09:30 tog vi en turistbuss från bussterminalen. Även om guiden bara talade japanska var han otroligt trevlig och rolig.

Första stoppet var ett gravmonument från Taiwan. Historian bakom var att ett engelskt fartyg med brittisk kapten under slutet av 1800 talet fick problem med en smittsamsjukdom ombord. Kaptenen ville kasta liken överbord för att minimera risken av smittan, men den kinesika besättningen accepterade inte sjömansbegravningen. Fler insjuknade och det slutade med mytteri där även kapten sköts till döds. Samtliga lik lämnades här på Ishigaki (vilket myteristerna trodde var Taiwan) och skeppet seglade till USA där förlusten av kaptenen rapporterades. När detta nådde Storbritannien som då var en ledande sjöfartsnation, sattes alla resurser in för att lösa mordet på kaptenen. Ett av resultaten blev byggnationen av minnesmärket.

Nästa stopp blev vid kusten. Här klev vi ner från vägen genom ett skogsparti och kom fram till en fantastiskt vacker sandstrand där turbåtarna var uppkörda i sanden. Sen bar det ut över revelj där vi fick se korallreven, sjöstjärnor, fiskar och Nemo.

Bussfärden fortsatte upp mot högremark och nästa stopp var vid ett skpgparti som innehöll palmer som växte uppe på bergssluttningen.

Lunch som ingick i resan förtärdes i en restaurang med utsikt över havet och det yttre tegen. Lunchen bestod av en mindre skål med nudlar, två japanska pannbiffar, en skål med ris, tofu, svarta tunna alger, den super beska gurkan och till dessert var det en brulepudding med kolasås. Allt var mycket gott.

Efter lunch bar det av mot den smalaste delen på ön. Här låg det en utsiktspaviljong från vart man kunde se landremsan på mitten och kinesiska havet åt väster och stilla havet till öster. Otroligt vackert.

Vid halv tre var vi tillbaka vid busscentralen. Då gick vi tillbaka till hotellet och tog en dusch och vilade lite innan vi gick ut för att äta middag. Det blev en ny isakaya idag. De var trevliga menjag tyckte maten var ok men inte mer. Börjar bli lite kräsen nu. Det blev lite foliant tofu varianter, bagage (friterad kyckling), Ishigaki biff, sallad, gyoza, något som påminde om en pizza fast på tunnare brödbotten med ost, svamp och bacon.

Dante hade somnat innan vi kommit till restaurangen och sov sig igenom hela sittningen. När vi vara klara att gå var Yumi så trött att hon fick åka på mina axlar mestadels av vägen tillbaka till hotellet.

Dag 19: Ö-luff

Idag vaknade Dante tidigt så jag var uppe med honom i åttan. Mina föräldrar tog en promenad efter frukost till marinan medan vi packade våra saker som skulle med under dagen. Som vanligt tog allting lite mer tid än vanligt och i rask takt (typ springa) tog vi oss till färjeterminalen. Där mötte vi upp mina föräldrar fem i halv tio. Båten skulle gå halv, men vi valde att ta en senare båt för att kunna inhandla lite proviantera. Tio över tio tog vi en snabbgående färja till ön Kohama.

Temperaturen ligger runt 29-30C och det är lite mer molnigt idag. Vattnet är riktigt azurblått och botten känns nära när. Båtarna drivs fram med vattenjet som dånar ordentligt. Det är flertalet båtar som pilar fram mellan öarna. Båtfärden tog ca 20 minuter.

Vi började med att kolla med den lokala turistbyrån över hur turbussarna gick, sen gick vi till den nordliga stranden. Den låg ett par hundra meter norr om färjeterminalen. Stranden var väldigt lång och tom, men det var kraftig pålandsvind och ingen enkel väg till stranden för barnvagnen. Det hade passat vindsurfare. Vi tog oss tillbaka till färjeterminalen och begav oss till stranden sömn låg söder om terminalen istället. Vägen dit tog ca 20-30 min att gå och tog oss förbi stora sockerrörsåkrar och en sockersrörsfabrik. Männen stod på fälten och fälde och rensade sockerrören för hand.

Tillslut kom vi fram till stranden. Det var fortfarande pålands vind men inte alls lika kraftig. Stranden gick i en halvmåne och var väldigt lång. Då det ändå var så pass kraftig vind fick barnen nöja sig med att bada fötterna idag. Fast det tyckte de var lika kul det. Vattnet var till och med ännu varmare idag och stranden var helt öde förutom små krabbor som hade grävt ner sig i sanden. Dante skrämde upp en som Dick späckade iväg tills den hittade ett nytt håll att dyka ner i.

Vi gick tillbaka till färjeterminalen och åt lunch på en liten restaurang som låg ovanför en dykshopp. Det kändes som att man klev upp i ett fyrtionde. Det var bara ett rum på 5x6 meter som inhyste kök, sittplatser och fönster runt om mot havet. Så där vitt och smslitet som en saltmättad liten grekisk övärlds krog kan vara. Det blev stekts nudlar för mig, mor och Susanna. Far och Yumi tog udonnudlar. Vi hade inte så lång tid på oss innan turbussen skulle gå vid 14.35.

Turbussen kördes av en passionerad ölandabo. Först körde han oss till ett gammalt hus i byn som tydligen varit med i en tv-serie. På grund av husets medverkan blev ön som tidigare inte haft några turister nu ett populärt resmål. Resan gick sedan runt ön på deras olika sevärdheter. Då jag satt med två sovande barn fick jag nöja mig med det jag kunde se från fönstret. Det var olika stränder, deras högsta kulle, lilla staden och en get som kissade.

Bussen kom precis tillbaka någon minut innan båten gick tillbaka till fastlandet. Den här båten var lite anorlinda byggd så vi satt ute på akterdäck direkt ovanför motorn. Det dånade rätt bra men vi hade fri sikt på det azurblå vattnet. Väl tillbaka på Ishigaki gick mor och far på shoppingtur. Vi handlade lite dunkar med japanskt kallt te och vatten och gick tillbaka till hotellet. Där grabbade jag tag i mina båda kameror och begav mig till små båts hamnen medan Susanna och barnen vilade på hotellet.

I hamnen låg kustbevakningsbåtar, något större än våra svenska, för att klara det öppna havet. De är även beväpnade med kanoner. Den största hade fyra gigantiska vattenjets som framdrivningssystem. Vidare är det fullt av motorbåtar, mestadels yrkesfiskare menlven framför allt nöjesfiskare. Några enstaka segelbåtar fanns det också. En av de uppställda segelbåtarna hade knäckts i skrovet. Såg ut som att det hänt på land. Stöttorna bak hade sjunkit in i skrovet och ena sidan var spräckt. Kanske under typhoon? Jag strövade omkring och tog mig ut på en brygga med merparten långfärdsseglare. Det var blandat med katamaraner och singelskrov. Det märks att saltvattnet och solen sliter på ett helt annat sätt här.

Tillbaka på hotellet möttes vi alla upp igen. Nu fick vi informationen om snöfallet i Stockholm. Vilken skillnad från. Gustaf och Jimmy sjösatte vår segelbåt idag åt oss. Har aldrig varit med om snöfall vid sjöslttning, klart den skulle komma nu. Stor eloge till er som fixade det ändå (utan erfarenhet av sjöslttning dessutom!). Vi här på lite varmare breddgrader begav oss iväg på middagsjakt. Vi letade oss längre in i Ishigakis krogvärld, framför allt efter ett ställe som tog kort då vi nu vill börja hushålla med kontanterna. Tillslut hittade vi ett trevlig ställe. Vi tog varsin meny bestående av Ishigaki biff, udon, inlagd rättika, lättflyktig bbq sås, tunna alger som påminner om glasnudlar och en skål med ris. Allt var väldigt gott och biffen i bbq säden var fenomenal. Säden var någon variant av japansk ättika, rättika, soja, kanske vitlök. Efter middag gick vi tillbaka till hotellet.

För att inge lite hopp till er där hemma i snögloppet kommer lite bilder med värme här.

Dag 18: På östfronten intet nytt.

Nord Koreas raket rasade i backen efter 1 min. Med andra ord mår vi bra här. TV tematet såg väldigt besvikna ut (och väldigt hålögda då de varit uppe hela natten) Jag lyckades dock smita ut i nödtrappan under frukosten som tvteamet arrenderat och skjuta några bilder på Patriotmissilbatteriet innan de slängde ut migoch låste utgången. Lite kul att se livesändningen på TV och sedan se reporten kliva in från trapphuset bredvid vårt rum.

Det låg dimma över bergstopparna bortom staden, men solen sken och värmen skingrade snart dimman. Efter frukosten begav vi oss till hamnen där vi skaffade biljetter till båten som gick till den mindre grann ön Taketomi. Båten tog oss förbi misilbatterierna så jag fick några fler bilder på dem. De var resta i högsta beredskap.

Resan tog inte mer än 10 minuter. Iland på Taketomi började vi vandringen tvärs över ön. Mitt på ön ligger en liten by. Gränsen för byn syns på att asfalten för vägen tar slut och en slags packad koralll massa som påminner om sändaren har används sedan urminnestider i byn och så än idag. Det är bara gamla hus med murar bygda av korall här. Bananträd kantar vägarna. Vatten bufflar drar runt turister i täckta vagnar medan kusken sjunger och spelar shamisen.

Vi satte oss på en restaurang mitt i byn. Den var ganska stor.  Där åt vi lunch. Jag tog en rätt med tunna skivor med fläsk som marinerats i ingefära. En rätt som är väldigt vanlig i Japan under den varma perioden. Väldigt god och det fungerade väldigt bra att äta även fast det var så pass varmt.

Vi fortsatte vandringen tvärs genom ön och kom slutligen fram till den motsatta sidan där en otroligt lång vit strand med den där resekatalog blåa vattnet kom fram mellan palmerna. Yumi och Dante vart helt till sig och kunde knappt bärga sig innan de slängde sig i vattnet. Då det är sandbank ska det vara ok, men man kan aldrig var helt säker att en sjöborre inte har glidit ner i sanden så det våt badskor på. Ett annat badande åar skrämde oss lite när tjejen skrek till, killen hoppar upp ur vattnet för att sedan gå tillbaka och börja suga på det möjliga såret för att få bort gift. Verkade vara ett ränslarna den här gången då tjejen verkade må bra och fortsatte bada. För övrigt var det bara otroligt skönt och givetvis var det motvilligt man tog sig upp ur vattnet.

Sakta började den länga vandringen tillbaka. Det fanns turistbussar men de kunde bara beställas via telefon. Yumi fick åka vagn efter halva vägen och Dante bars. Under båtresan tillbaka såg vi hur missilbatterierna hade fälts ner och säkrats igen. Inget krig i Asien den här gången.

Väl tillbaka på Ishigaki kollade mor upp lite resmål för morgondagen och sedan gick vi och handlade lite komplementerande badskor då varken jag eller Susanna hunnit skaffa några ännu. Nu är ett par billiga införskaffade som vi kan slänga sen.

Vi åt middag på en charmigt steakhouse där ägaren stig i byssan och lagade maten. De hade en väldigt god Texas curry som man fick ta av under väntan på maten. Vi tog in var sin hamburgare som kom in med en lätt saltad ljus bbqsås,några stekts potatisselar som låg i cirkel i var mitt ett ägg hade stekts. På min borgare var det en hög med den väldigt beska men väldigt nyttiga gurkan. Allt var väldigt och gott även om jag blev lite för mätt ikväll.

Efter middagen bar det av till hotellet för en tidig kväll. Av tvteamet syntes det inget mer.

Dag 17: Söderhavsö och Nordkoreanska missiler

Checkade ut från hotellet men lämnade kvar packningen då flyget inte skulle gå förens vid 14:10 idag. Vi vandrade iväg till shopping atan och vek sedan ner på de gamla shoppinggatorna som så sent som på 70 talet fortfarande huserade den "svarta marknaden" som uppkom efter 2a världskriget och var väldigt aktivt under Korea och Vietnamkriget då den amerikanska basen hade en viktigt roll i båda. Det var då många soldater som stog och sålde saker de kommit över ute i fält. Idag såg jag inga möjligheter att köpa varken krigssouvenirer eller någon stulen njure, däremot finns en väldigt känd saluhall där färskfisk och lokala grönsaker såldes över disk i lysrörsupplysta trånga korridorer mellan stånden. Såg en stor Figur (gifitg blåsfisk) i både färskt och skolkat tillstånd. Vi passade på och sätta oss på en liten gyoza shoppa som var så där härlig lagom skitig så man vet att här händer det bra saker. Mycket riktigt var det riktigt bra gyzoa som dukades fram.

Yumi och Dante fick var sin leksaksorm gjorda i trä som slingrade sig. Väldigt poppulära souvenirer här, både som leksaker och riktiga inlagda i sprit i glasburk (vem tusan som nu vill ha en sådan stående hemma?)
Vi tog monorailen utanför hotellet till flygplatsen. Tog bara 10 minuter så det var smidigt. Okinawa city är galet stort. Om man tror at det skulle vara som Visby tar man galet fel. Den här lilla öns huvudstad är som som så många andra här i Japan sjukt agor. Tydligen har de jobbigast trafik i hela Japan dessutom. Som Kyoko berättade har till och med de mindre lyckligt lottade ungefär tre bilar per hushåll.
Planet lyfte på utsatt tyd och styrde kosan söderut. Dock fick vi en brasklapp om att det var så pass disigt på ön Ishigaki som är destinationen att om det inte lättade skulle vi få försöka landa på en ö på vägen och om det inte ville sig skulle de återvända till Okinawa. Turen var dock med oss och solen sken när vi kom fram någon timma senare och vilken sol sen. Det är riktigt varmt här (27C såg vi när kom fram till hotellet men det skulle bli ännu varmare tydligen). Från den lilla flygplatsen (som endast har inrikesflyg) tog vi taxi till hotellet.

Tydligen är ön så pass liten att det bara finns ett Toyoko-inn här. Väl framme står det en tvbuss med sin enorma paraboll uppfälld och sänder. En kille som kommer ut har så mycket kamera utrustning från Canon att den är mer värd än vad hela vår Japantripp kostar. Då taxin stannat bakom hans bil på parkeringen tog han ett gäng av våra väskor och lyfte in dem till receptionen. I receptionen ser vi ännu fler kamerafolk och reportrar. Då förstår vi att Nord Korea har sagt att de sska skjuta upp sin raket med start från kl 18:00 ikväll lokaltid och den ska gå precis över oss och vårt hotell är en av de bästa platserna att se den ifrån. Där ser man. Bara att hoppas att skrotet inte faller ner här bara, för här har vi nämligen slagit till på stort och har en svit! Vi har dubbla fönster ut mot en hamn med bergen vid horisonten, dubbla dubbelsängar, en soffgrupp och stort badrum med massage dusch. Of my good, det känns som att jag skulle kunna bosätta mig här efter att bott i en rummare med hela familjen nu i ett par veckor. Rummet ligger högst upp på 10 våningen. Ett rum längre ner huserar ett tvteam som dragit kavel inne från rummet ut till brandtrappan och upp på taket. Lär stå kamera utrustning där uppe antar jag och en portabel studio i rummet.

Då vi checkade in vid 16 tiden knallade vi ner hamnen och kollade upp lite tur båtar sen gick vi ner på en isakaya som jag fick känslan att hamnarbetarna brukar sitta på. Lite härligt rustikt. Vi tog in gyoza, en hot dog som visade sig vara en dennis korv i varmtvatten i en djup skål (haha), stekta nudlar, tempura på grönsaker, karage (friterad kyckling), stekta risbollar. Vi provade att dricka deras egna Ishigaki öl. Det är någon typ av färsköl. Syrlig smak, tippar på att det är jästen som smakar. Joel skulle kunnat göra en bra utläggning omdefiniera här. Påminner om syrligheten i en Chimey.

Mörkret faller runt sex och här är det inte lika upplyst som man är van vid men gud vad skönt det är att kliva ut i mörkret och så är det riktigt varm och gott. Tydligen har Nordkorea inte dragit iväg sin missil ännu för hotellet är kvar.

Dag 16: Shopping och besök på södra Okinawa

Idag började vi dagen med att gå ut på den största shoppinggatan här i huvudstaden. Då Okinawa är kännt för sitt salt fanns det butiker som var dedikerade till just salt. Det köptes in lite sköna Okinawa skjortor. Påminner om hawaiskjorter fast med mer drakar. Vi gick även in på en av de äldre shoppinggatorna. Till lunch provade vi den Japanska McDonalds. Det var teriyaki burgare med stekt ägg. Alla burgare är grillorder då varmhållning inte är tillåtet. De verkar inte heller ha anställt snubben som sätter sig på burgarna i Sverige. Här ser burgarna ut som på bilderna. Det går att beställa grönt te att dricka till dessutom.

Vid två var vi tillbaka på hotellet där vi lämnade in inköpen från dagen. Kyokos man och äldsta son var där och körde iväg oss till fredsminnesplatsen på södra delen av av ön. Platsen var byggd vid klipperna vid havet där flertalet civilia hoppade mot döden när amerikanarna invaderade under andra världskrigets sista dagar. 150.000 civilist okinawa bor dog under striderna. För att minnas dem har led efter led med marmor stenar med massor av namn rests här. Väldigt passande började regnet falla när vi lämnade platsen.

Härnäst åkte vi till glasriket. Okinawa är nämligen även känns för Sina handblåsta glas och keramik. Timo och Dante fick varsitt nyckelsmycke med små insekter inlåsta i glas av Jyokos man.

Vi for vidare till en fiskeby där en liten kiosk var känd för sin tempura. Där köptes en avsmakning in av de olika tempura sorterna. Det var alger från området, potatis, fisk, bläckfisk och grönsaker.

Färden fortsatte till en känd grotta som hade en öppning som vätte rakt mot soluppgången. Det regnade lite för mycket för att vi ville ta oss fram till ingången så vi hoppade det.

Tillbaka i civilisationen hade de bokat upp en Isakaya dit bara Okinawabor går. Vi åt grisöron, nyskördade alger, sashimi, gyoza, någon form av rofylld som påminde om långfinger.

När vi skulle hem fick vi uppleva något nytt. De ringde på taxi, men skillnaden var att taxichafören körde oss och Kyokos son i hans bil åt honom då han druckit öl. Chaffisen hade en följe bil med en kille som plockade upp honom när de kommit till slutdestination. Dyrt var det inte heller.

Dag 15: Gigantisk akvarium

Frukosten var annorlunda här i övärlden. Inga risbollar utan istället rusningstid skål med nori  vid sidan om. Potatisbullar i någon nötig kräm, finhackar vitkål, baguetter och yoghurt.

Vi hade tänkt ta en turistbuss förbättra ta oss norrut på ön. Detta kom inte på tal, istället hyrde Kyokos och hennes man en stor bil där vi alla fick plats och körde runt oss hela dagen. De hämtade upp oss vid 10 på morgonen. Först körde de oss till en utsiktsplats mot havet och lite korallrev. Därefter bar det av till en butik som sålde biljetter till det gigantiska akvariet vi skulle till för rabatterst pris.

Vi stannade på vägen och åt lunch på ett kaffe som såg ut som om det stod stilla i tiden. De hade pasta liknade rätter fast i kombinera soppa. Jag tog en kurry med råris. Den var god. Efter lunchen körde vi vidare till akvariet. Området är enormt och har trädgårdard, delfinarier och akvariet. Akvariet i sig är på fyra våningar. Man börjar överst och vantar i en lång serpentin ner. Överst är vid ytan och sedan vandrar man längre och längre ner i djupet. De har lyckats odla världens första korall i fångenskap här. Längst ner är en gigantisk tank innehållandes en massa fiskar, stingrockor och TRE val hajar. Den nedersta väggen är över två plan och känns som en bioduk. När vi kom ut från akvariet tittade showen i delfinariet. De hadebbåde delifner och späckhuggare som showade ihop. http://en.wikipedia.org/wiki/Okinawa_Churaumi_Aquarium

Efter akvarier körde vi vidare runt den norra delen av ön och tittade på allér av de tätväxande träd som binder samman veggitarionen införn typhoonnsäsongen. Vi stannade på en poppis badstrand (som var tom just nu) där vi tittade på snäckor, asurblått koralrevsvatten och tidvatten som kom. Vi stannade även till vid ett ananasplantage där vi köpte på oss lite Okinawa salt, riktigt gott.

På kvällen åt vi på en riktigt gammal fin sushirestaurang. Det märktes hur färsk allting var. Vilken skillnad. Vi fick även en helt friterad fisk som man åt uppnallt av. Huvud, fenor och kropp. Ögonen var ok att lämna. Till restaurangen kom även äldsta sonens fru och äldsta sonen.

Dag 14: Okinawa, från typhoon och vulkan till möjlig misil attack från Nord Korea

Dags att lämna hemma öarna och vända kosan söder ut. Vi tog med oss all packning och begav oss ner vid sju för att äta frukost. När den var avklarad begav vi oss till bussterminalen där vi tog bussen ut till flygfältet. Flygfältet var mindre men hade en internationell och inrikes avdelning.

ANA flighten lyfte vid lunchtif från ett disig Kagoahima. Debhade inget bälte för barn så Dante fick sitta i knät under flighten. Flygningen tog ca en och en halv timma. Landningen på Okinawa var genom flygbasen som ligger där. Fullt av strids och spaningsflygplan uppställda vid vingspetsarna på vårt plan.

Då det är inrikesflyg var det bara att hämta valan och kliva ut. I terminalen stod det folk och väntade på en massa företags resenärers de stod med Leos (hawajanska blomsterband) och hängde på dem när de kom. Nu är det varmt dessutom. Mors kamrat Kyoko och hennes äldsta son kom och tog emot oss. Kyoko och mor har inte träffat varandra på 30 år, men som med alla goda vänner är det som om det vore igår. Kyoko har .bott hemma hos mina föräldrar i Sverige ett par månader då hon pluggade svenska. Lite av de gamla svenskan satt kvar. Hennes son hade en stor Toyota med 8 sittplatser som han skjussade oss till hotellet med. Med tanke på att han har fem barn förstår jag valet av bil.

Vi checkade in på ytterligare ett Toyoko inn. Då klockan inte var tre lämnade vi packningen på hotellet och åkte iväg till en nudelrestaurang. Det var en riktigt genuin Okinawa nudelbar med deras delikatess långkokt fläsket som är i upplösningsrillstånd. Köttet är så mört att det med enkelhet separeras med pinnarna. Soppan är mustig från köttet och nickarna gjorda på vete. Till detta häller man på en chili äolja efter behag för att få upp styrka efter tycke och smak. Detta var helt galet gott.

Efter lunchen blev vi skjussade till en trädgård som började i en brant backe. Det gissade sig vara den bakre och mindre kända ingången till Okinawas palats. Detta är ett pågående restaurerings projekt då originalet förstördes under kriget. Vi vandrade genom slottsområdet och möttes sedan upp av Kuokos son igen, han hade varit iväg och hämtat barn på dagis. Nu begav vi oss iväg på riktigt safari. Upp i nerven på så branta vägar att jag undrade om motorn skulle orka med och underredet drog i både en och två gånget när körde på de kuperade vägarna. Fast han hade gps hade klara problem att komma fram till målet. Det visade sig att Kyokos vän är en av de få kvarvarande svärdssmederna i japan som lever heltid på sitt yrke. Hans fru gjorde japanska lackarbeten och smiddestålet. Vilka konstverk och vilka klingor. Då tillverkning av klingor sker tillstånd för respektive klinga har han kommit på lite alternativa arbeten, fantastiskt vackra pappersvikter och brevknivar. Brevlnivarna har samma klinga som katalansk. Det vill säga en kirurg skulle vara nöjd med skärpan. Han visade gamla dokumentärfilmer om när han och fyra andra kämpade på som lärjungar för hans mästare en gång i tiden och så visade han en dokumentär där han gjorde en kåtans. Otrolig häftigt och intressant. Bara att få se deras hem uppe på berget med papper, böcker, järnmalm från sekelskiftet, knivar huller om buller var kul. Det här är inget som en vanlig turist får se, vilket gjorde det extra kul. http://www.h5.dion.ne.jp/~kaneru/top.html

Efter att vi tagit oss ner för berget begav vi oss till en klassisk japansk restaurang i ett flådigt varuhus. Dit kom även resten av Kyokos familj. Hennes man, barnbarn och den andre sonen. Jag tog in en klassisk rätt med risbädd med äggstanning och tonkatsu. Susanna tog in ett set med tempura, sushi, äggstanning och soppa.

Väl tillbaka till hotellet nattade Susanna barnen medans jag följde med mor för att kolla upp var bustationen låg. När jag kom tillbaka var jag så trött at jag somnade rakt av.

För omväxlingsskull bor vi hägg upp i huset, 13 våningen med utsikt över staden. Riktigt trevligt!

Dag 13: Lugn stadsvandring i Kagoshima

Day 12: Chiran och onzen med utsikt

Idag vart det tidig morgon. Vi hade nämligen ett tåg at passa. Frukosten återspeglade återigen området vi var i. Nu var det sötpotatis och betor som utöver risbollar och missosoppa. Riktigt gott.

Strax efter nio tog vi ett pendeltåg söderut. Nu åkte vi ut på landet. Det blev till och med enkelspårigt så att tågen var tvungna att vänta in varandra vid stationerna då dessa platser var de enda ställen där dubbeltrafik tilläts.

Efter ca 30 minuter klev vi av mitt ute i ingenstansans. Här tig vi en lokalbuss som tog oss upp för serpentinvägar längs bergssluttningen. Utsikten var makalös mot Kagoshimabukten och vulkanen. Efter ca 20-30 minuters bussresa kom vi fram till staden Chiran. Här började vi med att besöka gamla samurai bostäder som än idag har kvar sina bostadsträdgårdar. Otroligt utsökta små zoner av harmoni och lugn med de omkring liggande bergen som utsikt.

Vid 12:30 tiden var vi klara med trädgårdarna och tog en taxi till Chiranz fredstempel. Vi började med att äta lunch vid busstationen. Stället såg inte lovande ut och ingen hade några förväntningar på maten. Döm vår förvåning över kvalitén när sedan maten kom in. Jag hade valt en udon nudelsoppa. Till denna kom även pancomarinerad fisk, kött och potatis. Otroligt gott.

Efter lunchen gick vi in på fredsparksområdet och museet. Parken är tillägnad Kamikaze piloterna från 2a världskriget. Under andra världskriget var Chiran ett av de baser som utbildade och skickade iväg lejonparten av de över 1000 Kamikazes och då framför allt under slaget om Okinawa. Tempelområdet var väldigt fint med både flygplan och gravlyktor. Ett tempel var tillägnat drömmarnas gudinna som hade fått samtliga piloters namn skrivna på lappar som sedan förseglats inbilla statyetten. Själva museet hade bergade och resturerade plan. Brev och poem som piloterna skrivit kvällen innan de begav sig iväg på sina uppdrag. Mycket historia om området och händelser runt omkring. Samtliga piloter, över 1000 hade fått sina namn, ålder och fotografier uppsatta. Det var ofta killar på mellan 17-23 år. De såg dock alla mycket äldre ut. Det var intressant att få ta del av historien om krogägarinnan Tome-san som blev surogatmamma åt alla piloterna. Hon kallades även för mamma-san och såg alla piloterna som sina barn. Hon var en av de pådrivande för att hålla kvar minnet av de unga pojkar som gett sig iväg på sina öödestigra flygningar söder ut.

Vi fyra tiden gav vi oss tillbaka mot hotellet. Vi lämnade bara väskorna och hämtade upp lite ombyte för att ssedan bege oss ut igen. Vi hade hittat ett onzen som ligger i ett oroligt fint hotell uppe i bergssluttningen ovanför staden. De hade een egen buss med stopp runt staden som var gratis. Hotellet var ett rikgtigt lyx hotell och det var även badet. Fina och harmoniska lokaler med öppna ytor. Stora varma heta källor inne men framför allt ute där vi hade utsikt över staden, Kagoshimasundet med den enorma vulkanen i bagrunden. Fantastisk fullmåne som lyste upp vattnet och neonen lyste upp staden.  Vulkanen Sukurujimas eller lilla Fuji som Kamikazepiloterna kallade den, silhuett syntes tydligt i mörkret. Månljuset gjorde att det till och med gick att se röken från vulkanen. Allt detta för 2400yen (ca 200sek) på ett lyx hotell. Vem sade att japan är dyrt?

En japansk kille som kom samtidigt sömn oss pratade väldigt bra engelska och berättade om staden, områdena och dialekterna i japan. Tydligen kallas Kagoshima för Japans Miami, både för att de är vänstad med dem men för att det är lite samma stil här. Riktigtbtrevligndag med mycket sol och över +20C här under palmer, bambus och körsbärsträd.

Dag 11 Kagoshima och vulkanutbrott

Idag åkte vi iväg från Hiroshima vid 10:50 med ett Shinkansen. Målet är staden Kagoshima i södra Japan. Resan tog närmare tre timmar. Vi tog oss tre säten i bredd. Skönt att det går att köra in vagnen mellan sätena. Väl framme är temperaturen uppe i behagliga 23 C och strålande sol. Toyoko-inn hotellet låg åter igen behagliga fem minuter från stationen. Klockan var ca två när vi checkade in. Vi lämnade väskorna och tog sedanen city sightsing buss genom staden. När vi kom ner mot hamnen kunde vi se rökplymen stiga upp från vulkanen Sakurajima. Ett par hus har blivit förstörda av sten och bråte tidigare i veckan när vulkanen hostade till.

I hamnen klev vi av bussen och tog båten över till vulkanön Sakurajima som dessutom är ordentligt bebodd. De stora passbåtarna som påminner om trevånings hjulångare åkte import i skytteltrafik för det ringa priset om 150 Yen (ca 12kr) enkel resa. De tar både bilar och passagerare. Resan kan inte tagit mer än 10 minuter. På ön promenerade vi till ett fotbad som låg längst kusten. Marken var bitvis täckt av vulkan aska. Askan tog sig in över allt. Får mig att tänka på en kollega som kom hem till sin lägenhet på söder och märker att styrelsen i BRFn har stängt av fläktarna i huset eftersom de var rädda för aska från den Isländska vulkanen. Tydligen städar de staden varje dag från askan. Här stängs inget ner för lite åskmoln kan jag lova.

Fotbadet var en lång smal kanal lagom ned för folk att sitta mitt emot varandra med hett vulkanvatten. Mineralerna gör sitt till och det är riktigt skönt att bara glida ner med benen och njuta av vyn med vulkan, körsbärsblommorn och stilla havet runt sig. Hökar låg och svävade på termiken runt oss. Efter någon timma i detta möjliga Pompeji tog vi båten tillbaka till Kagoshima.

Vi tog en ny buss in mot mat distrikten. Väl framme riskerade vi längs butiks och restauranggatorna tills vi snubblade över ett område med plockmat. En av restaurangerna tillhörde en kedja vi ätit på i Tokyo för 5-7 år sedan. De var otroligt trevliga och miljön var mycket trevlig med egna bås där man tillkallade servisen med en högljudd ringklocka. Rätterna kan liknas vid det spanska gapas bordet. Många små rätter som beställs in allt eftersom. Det blev allt från sallader, gyoza, stekts nudlar, stekt kyckling i panering , stekt fisk i panering och deserter. Väldigt god ljus lager från Sapporo dracks till detta. Vi tog oss god tid och njöt verkligen av maten. Alldeles härligt mätta och belåtna tog vi bussen tillbaka till centrum. Mörkret har lagt sig över staden och all neon lyser upp den. Ovanför centralstationen glittrar ett gigantiskt parisehjul i regnbågens alla färger. Gatan nedanför är en lång aveny upplyst vackra japanska gatlyktor. Får lite känsla ad Champs Elyse här.

Kagoshima har en antik kultur och har alltid varit ögat mot omvärlden ända sedan 1500 talet. Samtidigt sombdet varit tillräckligt långt bort från huvudstaden för att kunna sköta sig själva. Kontkakterna med omvärlden och den svaga kontrollen från Shogunatet gjorde området väldigt mäktigt vilket det är än idag. Staden känns verkligen gameldags på något sätt. Det har sin neon och sina skyskrapor, men det känns äldre och mer som Paris i sin stil. Mycket charmigt.

Dag 10: Mijayima, Kure och slagskeppet Yamato

Det märks att vi är i en större stad och att det är turisttätt. Frukosten är full och det är turister över allt. Vid nio tiden begav vi oss med pendeltåg mot Mijayima, den gudomliga ön en bit utanför Hiroshima vars röda tori  (tempelport) ute i högvattnet är avportreterad värden runt.

Från pendeltågsstationen fick vi ta passbåten ut till ön. Det är en större ö med en del bofasta och bilar. Båttrafiken dit är livlig. Direkt när man lämnar hamnen möts man av rådjur som strövar omkring och tigger/stjäl mat. Allt som är löst ryker. Det kan vara pass, kartor eller biljetter. Allt är lovligt byte för dem.

Vi vandrade längst turistbutiksgaterna och vek in på ett kaffe där vi beställde lite ostronpasta. Ostron är en av öns delikatesser nämligen. När vi sitter där kommer ett svenskt par in och försöker beställa mat. Vi hjälper dem och det visar sig att de bor i Mariatorget och att killen jobbar i Liljeholmen. Skulle inte förvåna mig om det var HM dessutom. Världen är bra liten.

Efter lunchen vandrade vi ner till och vattnet och gudarna log mot oss. Det vare ebb och det var möjligt att gå ut till torin. Så här långt ut har vi aldrig kunnat gå. Runt torins snäckskalsfylda ben satte folk fast mynt som lyckoamuletter. Det var fullt av mynt som blänkte.

Vi vandrade tillbaka mot hamnen och Susanna handlade en träfigur till samlingen hemma.

Vi tog pendeltåget tillbaka och bytte till ett annat som tog oss till kuststaden Kure. Kurd var den varvsstad som byggdes upp för att tillhandahålla Japan en modern flotta efter att amerikanarna öppnade upp landet i slutet av 1800 talet. Det var i denna stad som världens största och modernaste slagskepp byggdes, Yamato.

För att kunna hävda sig mot Amerikanarna småstaden Japan på kvalité för att vinna mot kvantitet. Det var även denna teknologi som låg bakom det Japanska undret efter kriget.

I Kure ligger Yamato museet som har en gigantisk model på Yamato på hela 26,3 meter samt en tillfällig utställning som handlade om den japanska flottan, visad genom teckningar samt tavlor från 1900 taletsbörjan. Museet har även en permanent utställning runt Yamato modellen som handlar Kures historia som varvsområde, om Yamatos uppgång och fall, samt hur hon vilar på havets botten idag. Det fanns även en sifo utställning som visade på Kures ingenjörskonst därbdet stod mini ubåtar och Zero plan för hangarfartyg uppställda.

Jag och far gick igenom utställning och mötte upp resten av gänget vid shoppingmalet som låg bredvid. Susanna hade gått loss på Muji sektionen. Vi åt middag på kaitensushi restaurnag (rullbandssushi). Vi trodde den skulle var extra bra då vi var i en kuststad, fast tyvärr måste vi nog säga att det var en av de mindre intressanta mat upplevelserna. Fisken var så där och hela stället kändes som att det hade för stor kostym gentemot antalet gäster. Lite sotdöden känsla.

Vid åtta begav vi oss tillbaka mot Hiroshima igen. Tågresan tog närmare en timme tillbaka så det var bara att försöka få två pigga ungar i säng.

Dag 9: Onomichi, nudlarnas stad

Strålande sol idag. Det blåser fortfarande, men inte som igår. Idag tog vi Shinkansens snälltåg från Okayama mot Hiroshima. Det var fortfarande störningar i trafiken från gårdagen. Detta tåg stannade på varje station. Halvvägs till Hiroshima bestämde vi oss för att hoppa av vid kuststaden Onomichi. Staden har en livlig sjötrafik men ligger ändå i en väldigt kuperad terräng. Då Shinkansen inte stannar i Onomichi tog vi en buss dit.

Vi började med att låsa in våra väskor i i låsbaraskåt vid stationen, sedan promenerade vi genom stadens butiksgata. Vid slutet kom vi fram till hamnen där vi hittade en nudelrestaurang som hade fått högsta betyg. Onomitchi är jämnt för sitt bergstempel och för sina nudlar. Vid ingången fanns det en maskin där man gjorde sin beställning. Vi satt sedan längs en bardisk direkt gentemot köket. Vi köpte varsitt lunchset som bestod av nudlar och ett gäng med gyoza. Både gyozan och nickarna var makalöst goda.
Efter lunchen begav vi oss till en linbana som tog oss upp till toppen av tempelberget som vi sedan vandrades ner för, längst stenlagda skogsvägar och tempel. Fantastisk utsikt över staden och vattnet och de japanska skärgården.

Nere i staden hämtade vi ut väskorna och tog sedan pendeltåget till Shinkansenstationen och fortsatte mot Hiroshima.

Vi anlände till Hiroshima runt sex tiden. Åter igen visade det sig att Toyoko-inn låg nära stationen, så vi checkade in och lämnadebväskorna på rummet och begav oss sedan ut igen för att jaga middag. Mor ville äta Okonomiyaki då den har sitt ursprung här i Hiroshima. Vi gick in i ett större varuhus och tog oss upp till deras restaurangplan. Där hade dom flera restauranger men mor hade fått information om att det skulle vara flera Okonomiyaki hak, men så var inte fallet. Det blev istället en indisk restaurang där vi njöt av Nepalsk öl med stora naan som doppades i olika currygrytor.
För en gångs skull blev det en hyfsat tidig kväll.

Dag 8: Storm

Vi mår bra! Inblåsta i Okayama. Fixat hotell för natten och lyckats avboka hotellet på Shikoku som vi var på väg mot. Bron till Shikoku är avstängd på grund av stormen. Båtar får inte gå ut och allmänheten är varnad för att gå ut på grund av stormbyarna. Vindstyrkor i typfon nivå, men ej klassad som typhon...ännu. Gissa om jag är glad att jag skaffade Goretex hela vägen från skor till jacka.

Imprae blåste det något när vi lämnade Tottori. Frukosten på det här Toyoko-inn hotellet var till och med bättre än den i Osaka. Ännu bättre risbollar hade en smör bulle utöver det stora rostebrödet. Råriven sallad och en ankan missosoppa.

Vi tog tåget not Okayama vid 10.20 tiden. Mer parten somnade på tåget. Tågtesan tog närmare två ttimmar. Det var ett ett annat tåg än det vi kom hit med. På vägen hörde vi att det blåste en del och att det var en viss osäkerhet gällande överfarten. När vi kom fram till Okayama kom vårt tåg in och vi klev på. De rapporterade att flera tåg stod i kö för att få köra över bron. 15 minuter efter utsatt avgångstid sa de att deras tåg blivit inställt men att tåget bredvid skulle fortfarande gå. Det var samma tåg som vi åkt för att åka till trädgården tidigare i veckan. Vi bordade det tåget. Nu började det komma en hel del TV reportrar med ett gäng med kamera män som började intervjua passagerare. Om man inte funderat tidigare undrade man nu hur vårt det här vädret var. Det kom en del regn men var nu åter soligt när vi stod i tåget, så det var svårt att få en upp fattning om hit vädret verkligen var efter ca 30 minuter började tåget rulla för att abrupt stoppa innan vi ens kommit ut från perrongen. Ytterligare ca 15 minuters väntan innan vi började rulla igen. Vi kom en station där vi blev stående i ytterligare 40 minuter.

Slutligen sa de att de inte skulle veta när de skulle kunna fortsätta och att 10 bussar var på väg för att köra de som ville tillbaka till Okayama. Det lustiga var att under hela den här pärsen har inge höjt rösten, ingen som bråkat utan alla bara snällt vandrar iväg i raka led. När jag klev ut ur hissen vid marknivå och kom ut förstod jag vadetandlade om. Vagnen höll direkt på att välta med Dante i så snabbt vi kom ut från hissdörren. Som tur varvängde den ner lä innan den han slå över. Då var det fortfarande strålande sol och varmt. Enligt tv rör det sig om runt 28 sek/m i vind. Som tur var hade mina föräldrar hastat i förväg och tagit platser långt fram i kön vilket gjorde att vi kom med i den första bussen tillbaka. På vägen tillbaka såg vi carports som blåst över bilar, folk som gick i 45 graders vinkel. Från bussen såg vi ett Toyoko-inn precis när vi kom fram till centralstationen igen som vi pressade oss genom vinden till.  De hade kvar ett par rum som tur var. Tack vare den tunga packningen och bra kläderna gick det bra att ta sig genom blåsten.

Dag 6: Dagstripp till Ritsurin Garden

Idag begav vi oss iväg på dagstripp. Vi mötte upp mor och far på tbanan. En annan station idag då vi skulle till Osakas-centralstation. Vi blev lite försenade då vi fick gå runt lite för att komma till spärrarna. Mor hade hunnit bli lite orolig att vi gått fel. På vägen införskaffade vi oss färdkost i form av mackor och risbollar då det skulle bli en del tågåkande.

Väl framme vid Osakas-centralstation tog vi en Shinkansen söderut till Okayama. Tågresan tog ca en timme. I Okayama byte vi till ett mindre lokaltåg som tog över bron som förbinder Kansaiområdet med Shikoku. I provinsstaden på Shikoku byte vi till en rälsbuss som tog oss den sista biten fram till Takamatsu där Ritsurin trädgården finns.

Då klockan var närmare tolv började vi med att leta upp en liten restaurang. Vi hittade en riktigt genuint mysig liten ryokan. Det var gamla skjutdörrar i trä och ett medelålderspar som drev stället. Här åt vi enfantastikst god Udon. Udonen hade en härlig spänstighet och soppan var mustig och balanserad. En liten sido business som de bedrev här var att göra små figurer av bambu. T.ex. var pinnhållarna olika små figurer såsom hundar och krabbor. Yumi fick en liten hund och två dansare som var gjorda sv tandpeterare och papper. Ägarna vart väldigt förtjusta i Dante också så båda barnen fick varsin liten geleboll.

Efter lunch begav vi oss till parken. Parken färdigställdes under 100 års tid och har tillhört flera generationer av herrefolk. Det är en av de mest välkända parkerna i Japan. Parken lever året om då den har planteringar som blommar under alla årstider. Det finns stora karpdammar, klassiska japanska träbroar och vattenfall. Vi strövade runt hela dagen i denna väldigt rogivande miljö.

På tåget hem somnade Yumi och fick ligga i vagnen. Hon var helt utslagen. Ett dilemma som uppstod är att när man kommer hem senare på kvällen är köpcentrana stänga och det är bara där det finns access till hiss frnbtbanestationen till ovan jord. Susanna bar på Dante och jag tog vagnen med Yumi. Det var riktigt slitigt att ta sig upp.

Väl hemma på Hotellet fick Dante fortsätta vara vaken medan vi packade allt. Det vart en sen kväll, men allt kom ner till slut.

Dag 7: En dag i öknen

Idag blev det en tidig morgon. Vi skulle möta mor och far redan kl 08.30 vid tbanan, så vi hade larmet på 6.30. Packa det sista och checka ut. Dante hann få en flaska välling och Yumi en skål med soppa, sen hastade vi iväg med alla packning och barn in i rusningstrafiken. Vi åkte till centralstationen där vi skulle ta ett mindre expresståg till Torro. Innan tåget kom sprang jag, Yumi och Susanna och handlade frukost och lunch då tågresan tog närmare två timmar.

Tåget var som ett blått mini Shinkansen bestående av två vagnar och gick på disel. Cockpit var enorm och hade glasvägg gentemot passagerarsidan så vi kunde se rakt fram. Resan gick genom ett böljande landskap som växlade mellan hav och berg. Vi kunde till och med se snöklädda toppar vid horisonten. Tåget tog oss från Stillahavssidan till Japanskahavet. I staden Tottori klev vi av. Vårt hotell, Toyoko-inn, låg ett mindre stenkast från stationen vilket var väldigt skönt med all packning. Eftersom klockan bara var 12, checkade vi bara in och lämnade packningen i lobbyn.

Från centrum tog vi sedan en buss till kusten. Bussen stannade vid en utkikspunkt dold bakom en kulle. Man kunde få en föraning om vad som komma skulle då det var sand över allt. Vi åt upp de sista bentolådorna och avnjöt en glass i den 19C soliga havsbrisen.

Sedan begav vi oss upp för kullen. Här bredde en häftig scen med ett kuperat ökenlandskap ut sig. Kameler, en oas med en liten sjö i en dal omgärdad av höga sandyne kullar med allt från 20-50 m fallhöjd ända ner till havet. Gissa om kamerorna fick gå varma.

Dante var i paradiset eftersom han kommit till världens största sandlåda och Yumi kunde bara springa och springa, plaska fötter i oasen och blöta fötter i havet.

Vid 17 tiden kom vi tillbaka till hotellet. Vi lastade in oss på rummen och begav av sedan iväg på jakt efter ett onzenbad för att tvätta av oss resdammet.

Först gick vi in och åt plockmiddag på en ryokanliknande restaurang i härligt sliten miljö. Här serverades spett av olika slag. Kyckling, fläsk, nöt, tunga och revbenspjäll. Snabb ala minute beställningar. Varje gång de kom in med något beställdes något nytt.

Efter middagen begav vi oss till ett lokalt mindre onzenbad. Det var de klassiska tvagningsstationerna sittandets med en bunke vatten. En het källa runt 60-65C på herravdelningen och en pol med svenskt sommarbadvatten runt 20C. Inga japaner verkar använda kall badet. Jag tycker det är otroligt skönt att glida ner i det svala vattnet efter att ha mörats upp i det heta. Både Yumi och Dante gillade baden riktigt mycket.

Vi vandrade hem runt nio i kvällsmörkret. På vägen hem handlades vi en massa sötsaker som vi sedan förtärde på hotellet med en kall öl. Far köpte en lite snygg Yamazaki Whisky i miniformat. Det var den klassiska flaskan fast endast 5cl. Själv krossade jag i petit jous. Skönt avsluta på en lång dag.