Utanför flygplatsen skaffade vi var sitt tbanekort med ¥3000 på. Det kan ta oss runt några dagar. Ett express tåg tog oss in till centrala Osaka, Namba station. Namba är något bissart stort. Flera våningar ovan och under jord. Små gångar och korridorer som mynnar ut i stora avenyer och komplex. Det är som ett Moria på steoider. Klockan var närmare 13 lokal tid så vi gick genom avenyer med restauranger. Valet föll på en Japansk curry restaurang. Det här currystället specialitet var att de blandade ner bläckfiskbläck i curryn. Mycket mörkare än vanlig curry med andra ord. Jag tog en curry som var gjord på långkokta grytbitar (¥950), tillval lite extra ris (¥100) och lite starkare (¥50). Resterande tog utan tillval och deras landade på mer vanliga lunchpriser om ¥750. Till detta tog vi även resans första lager. Rätten var riktigt god och styrkan fanns där och det var en naturligt god curry styrka och inte bara en massa svartpeppar som vi råkat ut för tidigare.
Yumi var för hungrig men var inte sugen på curry så hon gick i spinn. Mor gick och handlade godsaker men t.o.m det blidkade inte den unga damen.
Lunchen var klar närmare halv tre vilket gjorde det passande att ta sig mot hotellet. Upp med packningen och tvärs genom Namba, en marsch som skulle fått självaste Mao att få en tår i ögat. Susanna gled in på Lawson som är en av alla de typer av snabbköp de har här med Yumi och fixade lite lunch. Genast gick blodsockret upp och solstrålen var tillbaks. Mitt på Shinsaibashi stannade vi och tog ett foto på den Svenska flagskeppsbutiken från HM här i Osaka. Den var man med och testade butikssystem innan den öppnade. Kul att se lådan live.
Vandringen tog ett bra tag men till slut hittade Hotellet Toyoko-Inn på en tvärgata från slutet av Shinsaibashi. Vi checkade in och begav oss upp på rummet. Mor och far bor kvar hos moster så de begav sig igen. Vi andra var så trötta att vi somnade var vi än befann oss. Yumi tog en dusch och ett bad och medan jag hjälpte henne somnade till sittandes på toaletten (som förövrigt har mer utrustning än vad vissa bilar har. Efter en liten power nap stack jag ut själv medan de adra sov. Jag scoutade ut kvarteret och fixade lite sköna trekantsmackor och specialpreppade risbollar (ska försöka göra en unpacking video på risbollana) . Det är som ett Kinderägg när man inte kan språket. Innehållet i bollarna överraskar varje gång (gott dock). Butiken som föll mig i smaken hade det något tveksamma namnet Sunkus. Inget att oroa sig för. Lika hög service där som i resten av landet. Det blev ett par lager och en flaska grönt te också. Promenerade längst ett upplyst Osaka där karpdammar, bambu och skyskrapor samsas utan att verka malplacerad. Alltid lika intressant.
Yumi var för hungrig men var inte sugen på curry så hon gick i spinn. Mor gick och handlade godsaker men t.o.m det blidkade inte den unga damen.
Lunchen var klar närmare halv tre vilket gjorde det passande att ta sig mot hotellet. Upp med packningen och tvärs genom Namba, en marsch som skulle fått självaste Mao att få en tår i ögat. Susanna gled in på Lawson som är en av alla de typer av snabbköp de har här med Yumi och fixade lite lunch. Genast gick blodsockret upp och solstrålen var tillbaks. Mitt på Shinsaibashi stannade vi och tog ett foto på den Svenska flagskeppsbutiken från HM här i Osaka. Den var man med och testade butikssystem innan den öppnade. Kul att se lådan live.
Vandringen tog ett bra tag men till slut hittade Hotellet Toyoko-Inn på en tvärgata från slutet av Shinsaibashi. Vi checkade in och begav oss upp på rummet. Mor och far bor kvar hos moster så de begav sig igen. Vi andra var så trötta att vi somnade var vi än befann oss. Yumi tog en dusch och ett bad och medan jag hjälpte henne somnade till sittandes på toaletten (som förövrigt har mer utrustning än vad vissa bilar har. Efter en liten power nap stack jag ut själv medan de adra sov. Jag scoutade ut kvarteret och fixade lite sköna trekantsmackor och specialpreppade risbollar (ska försöka göra en unpacking video på risbollana) . Det är som ett Kinderägg när man inte kan språket. Innehållet i bollarna överraskar varje gång (gott dock). Butiken som föll mig i smaken hade det något tveksamma namnet Sunkus. Inget att oroa sig för. Lika hög service där som i resten av landet. Det blev ett par lager och en flaska grönt te också. Promenerade längst ett upplyst Osaka där karpdammar, bambu och skyskrapor samsas utan att verka malplacerad. Alltid lika intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar