Då vi hade fått förhandstipps om att vädret skulle vara bra idag och sämre några dagar framöver, sköt vi upp kamerajakten och begav oss ut till Expo 70. Det är platsen där världsutställningen från 1970, kördes. Det är det Export som hållit besöks rekordet ända fram till Shanghais Expo 2010 (kan förstås att det kom fler besökare då eftersom HMS Göteborg var där). Nåväl, innan vi kom dit kan tilläggas att det var andra natten på plats, det vill säga helvetesnatten för alla med jetlag. Dante vaknade vid vad jag först trodde var kl 06:10, men allt eftersom visarna rörde sig såg jag att klockan var 01:30. Fick möjlighet att sova igen vid 03 ungefär. Ce La vie... veckans i-lands problem avklarat.
Vi mötte upp mor, far och moster Keiko på tunnelbanan vid strax efter 10. Det vart tre byten av tåg och det sista var till en monorail som tog oss till Expo området, men innan sista bytet gick vi in i ett köpcentra. Japans variant av köpcentra (tänk er Skärholmen eller Kista) är mer som att kliva in på ett köpcentra i samma anda som Åhlens City. Det är inte NK men det skulle vilja vara. Med andra ord är det väldigt fräscht har lyxiga kaffer och matvarubutiken är rop notsch. Vi inhandlade picknick för att ha med under vandringen på Expot. Det blev Gyoza, bentolådor i olika former, croketas, vattenmelon (äpplen kostar ca 15 kr/st. Iof ser de alla exakt likadana ut ända ner på DNA nivå.)
Efter shoppingen tog vi monorailen till Expoområdet. Redan innan vi klev på tåget kunde vi se Soltornet som finns vid entrén. Den är mäktigt stor. Den har tre ansikten och den översta är en guldfärgad disk som också tjänstgör som solfångare. Det är inget kvar av själva paviljongerna förutom några monument. Det fina med expoområdet är en fantastiskt vacker park med körsbärsblommor som är på gång. Kommer troligen stå i fullblom om någon vecka. Det finns bäckar, små vattenfall och bambuskogar. Allt gjort med en känsla av en zen trädgård. Här provar japanen ut sina kameror (folk gick runt med objektiv för flera 10.000 tals kronor (obs plural)), de joggade (vilket hade varit otroligt najs att få göra) eller bara gick runt och insöp lugnet. Vi mötte upp min andra fasters man som jobbar här på Expot. Han skämde genast bort Yumi med glass och godis ( jag och far fick var sin pils, så jag ska inte klaga) . Vi åt lunch vid en bäck som rann genom ett område av mjukt rundade ljusa stenar. Det plåtades blommor, Yumi "fiskandes" vid vattenfall och bambuträd. Vid 17 tiden vände vi kosan hemåt. Vi hoppade av vid vår station medan de andra fortsatte vidare. På vägen mot hotellet smet vi in på ett curryrestaurang. Jag tog en hand made katsu (panco panerad nötbit) curry. Yumi ville ha en Ebi (rök) curry och Susanna tog en pancoplanerad kycklingcurry. Dante fick smaka av oss andra. Det var riktigt gott. Vår första middag utan tolk vart med andra ord mycket lyckad.
Susanna och Yumi sprang på 7Eleven och fyllde på nödkostpackningen med lite risbollar, kokta ägg och en Butaman (Nikkuman i Tokyoområdet) som vi åt nu på kvällen. Tillbaka på hotellet tog barnen en dusch och somnade sen (hela natten nu, please!) Jag och Susanna bloggar medan TVn skvalar japansk schlager från 1969 till 1979. Grymmt bra faktiskt
Vi mötte upp mor, far och moster Keiko på tunnelbanan vid strax efter 10. Det vart tre byten av tåg och det sista var till en monorail som tog oss till Expo området, men innan sista bytet gick vi in i ett köpcentra. Japans variant av köpcentra (tänk er Skärholmen eller Kista) är mer som att kliva in på ett köpcentra i samma anda som Åhlens City. Det är inte NK men det skulle vilja vara. Med andra ord är det väldigt fräscht har lyxiga kaffer och matvarubutiken är rop notsch. Vi inhandlade picknick för att ha med under vandringen på Expot. Det blev Gyoza, bentolådor i olika former, croketas, vattenmelon (äpplen kostar ca 15 kr/st. Iof ser de alla exakt likadana ut ända ner på DNA nivå.)
Efter shoppingen tog vi monorailen till Expoområdet. Redan innan vi klev på tåget kunde vi se Soltornet som finns vid entrén. Den är mäktigt stor. Den har tre ansikten och den översta är en guldfärgad disk som också tjänstgör som solfångare. Det är inget kvar av själva paviljongerna förutom några monument. Det fina med expoområdet är en fantastiskt vacker park med körsbärsblommor som är på gång. Kommer troligen stå i fullblom om någon vecka. Det finns bäckar, små vattenfall och bambuskogar. Allt gjort med en känsla av en zen trädgård. Här provar japanen ut sina kameror (folk gick runt med objektiv för flera 10.000 tals kronor (obs plural)), de joggade (vilket hade varit otroligt najs att få göra) eller bara gick runt och insöp lugnet. Vi mötte upp min andra fasters man som jobbar här på Expot. Han skämde genast bort Yumi med glass och godis ( jag och far fick var sin pils, så jag ska inte klaga) . Vi åt lunch vid en bäck som rann genom ett område av mjukt rundade ljusa stenar. Det plåtades blommor, Yumi "fiskandes" vid vattenfall och bambuträd. Vid 17 tiden vände vi kosan hemåt. Vi hoppade av vid vår station medan de andra fortsatte vidare. På vägen mot hotellet smet vi in på ett curryrestaurang. Jag tog en hand made katsu (panco panerad nötbit) curry. Yumi ville ha en Ebi (rök) curry och Susanna tog en pancoplanerad kycklingcurry. Dante fick smaka av oss andra. Det var riktigt gott. Vår första middag utan tolk vart med andra ord mycket lyckad.
Susanna och Yumi sprang på 7Eleven och fyllde på nödkostpackningen med lite risbollar, kokta ägg och en Butaman (Nikkuman i Tokyoområdet) som vi åt nu på kvällen. Tillbaka på hotellet tog barnen en dusch och somnade sen (hela natten nu, please!) Jag och Susanna bloggar medan TVn skvalar japansk schlager från 1969 till 1979. Grymmt bra faktiskt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar