Idag blev det shoppingdag. Dåligt med sömn igen. Dante klippte till mig under föregående natt så jag har fått en blodad ögonvita på vänster öga. Földrars rätt i samhället någon? Vädret var inte sämre idag. Fortfarande runt 15-17C i solen, något svalare i skuggan. Vi åt frukost och mötte upp mina földrar på tbanan vid 09:30. Vi åkte in till Umda centralstation och checkade ut våra japanska tågpass, med start den första april. Under en veckas tid för ca 3000 SEK får vi åka så mycke JR (Japanska SJ) som vi orkar. JR kör både Shinkansen och lokaltåg. En reguljär tur och retur Osaka - Tokyo kostar ca 4000 sek, så kortet betalar sig rätt så snabbt.
Efter att tågpassen var fixade gick vi på jakt efter Canon reparations center för att höra om möjligheterna för mitt objektiv som gett upp. Umeda är det riktigt fina kvarteren. Här spatserade vi bland gigantiska skyskrapor i glas och betong. I ett land som detta kan man tycka att de borde kommit på små saker så som "gatunamn", "adress" eller "gatunr", men även solen har fläckar. Fast vi har Canons karta, hotellets karta och en mor som växt upp i området blir det ändå expedition Robinson. Det blir ännu mer faschinerande när vi frågar japaner och de inte ens de kunde känna igen kartan för området. Det är stort här och allt navigerande baseras på landmärken och något i stil med kvartersnamn. Oftast tar en skyskrapa upp hela kvarteret och ger området dess namn och blir troligen även ett landmärke. Ett dilemma är att områden hela tiden byter skepnad allt eftersom gamla skrapor rivs och nya sätts upp. I vår jakt på Canon centrar kommer vi förbi en mindre (i japanska mått) men kännd kamerabutik, Obayashi. Vad bättre än att fråga någon som borde veta. Vips hade vi fått en riktning och avstånd. Iväg igen och efter ett par utfrågningar till kommer vi fram till ett gigantiskt hus med en enorm entré i marmor som är helt kal och tom. Vi pratar om en halvmåne format rum stor som halv fotbollsplan. Vad måste inte den ytan kosta per kvm? In till centrar och svaret blir 10 arbetsdagar och 700 kr. Bra pris iof, men jag valde att hellre lägga pengarna på ett nytt objektiv. Kamerabutiken som vi var i verkade trevlig och har funnits länge. Vi tog oss tillbaka dit och frågade om kameror och objektiv som vi var intresserade av. Instinkten hade rätt, det var riktigt bra service och priserna var bra (efter mycket köpslående från min mor. Hon säger att det är Osaka-style att köpslå om allt.). Kontentan blir en skillnad på något mellan 5000-6000 kr lägre pris än hemma.
Klockan var efter 12 och hungern gjorde sig påmind. Utanför butiken stod körsbärsblommorna i blom längst gatan. Vi gick mot restauranggatorna under Umeda och begav oss upp i ett av husen där tre våningar bestod av restauranger. Vi satte oss på en modernare ramen restaurang. Jag tog in en ramen baserad på soja istället för misso. Det är mer min smak. Susanna föredrar misso. Till detta var det ett par fläskbitar som var så mjälla att de bokstavligen smälte i munnen. Dante fick en fride rice som verkligen var stekt då den kom in i en fräsande gjutjärnsgryta. Gott, gott, gott.
Efter lunch fick vi hemlängtan så Susanna och Yumi fick var sin glass på glassbaren "Sweden". Den har nog funnits i alla år, men det enda svenska där var nog vi.
Stärka av lunchen gav vi oss nu i kast med Yodobashi. Det är som om El-Giganten hade fått barn med MediaMarkt och hade haft fri tillgång av extacy under hela graviditeten. Det är så stort, så många säljare, så mycket prylar och så otroligt högljutt! Internreklam skrålas ut i högtalarna, säljare som pratar överallt, kunder över allt. Det är som mellandagsrea varje dag. Jag vågar inte ens tänka på hur det ser ut då!?! Snabbt in och köpte ett extra batteri till systers videokamera. Högre upp i huset fanns det klädavdelningar. Yumi var i akut behov av nya skor. Hon och Susanna gick loss på det medan jag smög iväg och kollade på hikking utbudet. Haglöfs var representerade och tydligen poppis.
Efter detta gick ett par kvarter till den Lawson butik (Inhemsk konkurrent till 7Eleven) som en av mina kusiner driver. Där var även faster Keiko. Vi fick en hel kasse med mat. De tyckte väl synd om de utmärglade västerländska kusinerna (kan även ha att göra med att varorna hade kort datum och skulle kastas annars). Fast de har konstiga saker i produkterna eftersträvas inte lång hållbarhet, det är inte ok. Matvaror måste vara färsk. Inga 12 veckor på hyllorna här. Inga hamburgare får ligga och varmhållas, det är alltid grillorder, även på McDonalds. Lite lustigt går kebab, som är så bespottat hemma, bra. Antar att det anses vara superfärskt då köttet skärs ner från köttstocken ala minute?
Efter detta åkte vi hem till hotellet och provade oss igenom ett par bentolådor, yoghurt/färskost?, korvbröd fyllt med nudlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar