Dag 17: Söderhavsö och Nordkoreanska missiler

Checkade ut från hotellet men lämnade kvar packningen då flyget inte skulle gå förens vid 14:10 idag. Vi vandrade iväg till shopping atan och vek sedan ner på de gamla shoppinggatorna som så sent som på 70 talet fortfarande huserade den "svarta marknaden" som uppkom efter 2a världskriget och var väldigt aktivt under Korea och Vietnamkriget då den amerikanska basen hade en viktigt roll i båda. Det var då många soldater som stog och sålde saker de kommit över ute i fält. Idag såg jag inga möjligheter att köpa varken krigssouvenirer eller någon stulen njure, däremot finns en väldigt känd saluhall där färskfisk och lokala grönsaker såldes över disk i lysrörsupplysta trånga korridorer mellan stånden. Såg en stor Figur (gifitg blåsfisk) i både färskt och skolkat tillstånd. Vi passade på och sätta oss på en liten gyoza shoppa som var så där härlig lagom skitig så man vet att här händer det bra saker. Mycket riktigt var det riktigt bra gyzoa som dukades fram.

Yumi och Dante fick var sin leksaksorm gjorda i trä som slingrade sig. Väldigt poppulära souvenirer här, både som leksaker och riktiga inlagda i sprit i glasburk (vem tusan som nu vill ha en sådan stående hemma?)
Vi tog monorailen utanför hotellet till flygplatsen. Tog bara 10 minuter så det var smidigt. Okinawa city är galet stort. Om man tror at det skulle vara som Visby tar man galet fel. Den här lilla öns huvudstad är som som så många andra här i Japan sjukt agor. Tydligen har de jobbigast trafik i hela Japan dessutom. Som Kyoko berättade har till och med de mindre lyckligt lottade ungefär tre bilar per hushåll.
Planet lyfte på utsatt tyd och styrde kosan söderut. Dock fick vi en brasklapp om att det var så pass disigt på ön Ishigaki som är destinationen att om det inte lättade skulle vi få försöka landa på en ö på vägen och om det inte ville sig skulle de återvända till Okinawa. Turen var dock med oss och solen sken när vi kom fram någon timma senare och vilken sol sen. Det är riktigt varmt här (27C såg vi när kom fram till hotellet men det skulle bli ännu varmare tydligen). Från den lilla flygplatsen (som endast har inrikesflyg) tog vi taxi till hotellet.

Tydligen är ön så pass liten att det bara finns ett Toyoko-inn här. Väl framme står det en tvbuss med sin enorma paraboll uppfälld och sänder. En kille som kommer ut har så mycket kamera utrustning från Canon att den är mer värd än vad hela vår Japantripp kostar. Då taxin stannat bakom hans bil på parkeringen tog han ett gäng av våra väskor och lyfte in dem till receptionen. I receptionen ser vi ännu fler kamerafolk och reportrar. Då förstår vi att Nord Korea har sagt att de sska skjuta upp sin raket med start från kl 18:00 ikväll lokaltid och den ska gå precis över oss och vårt hotell är en av de bästa platserna att se den ifrån. Där ser man. Bara att hoppas att skrotet inte faller ner här bara, för här har vi nämligen slagit till på stort och har en svit! Vi har dubbla fönster ut mot en hamn med bergen vid horisonten, dubbla dubbelsängar, en soffgrupp och stort badrum med massage dusch. Of my good, det känns som att jag skulle kunna bosätta mig här efter att bott i en rummare med hela familjen nu i ett par veckor. Rummet ligger högst upp på 10 våningen. Ett rum längre ner huserar ett tvteam som dragit kavel inne från rummet ut till brandtrappan och upp på taket. Lär stå kamera utrustning där uppe antar jag och en portabel studio i rummet.

Då vi checkade in vid 16 tiden knallade vi ner hamnen och kollade upp lite tur båtar sen gick vi ner på en isakaya som jag fick känslan att hamnarbetarna brukar sitta på. Lite härligt rustikt. Vi tog in gyoza, en hot dog som visade sig vara en dennis korv i varmtvatten i en djup skål (haha), stekta nudlar, tempura på grönsaker, karage (friterad kyckling), stekta risbollar. Vi provade att dricka deras egna Ishigaki öl. Det är någon typ av färsköl. Syrlig smak, tippar på att det är jästen som smakar. Joel skulle kunnat göra en bra utläggning omdefiniera här. Påminner om syrligheten i en Chimey.

Mörkret faller runt sex och här är det inte lika upplyst som man är van vid men gud vad skönt det är att kliva ut i mörkret och så är det riktigt varm och gott. Tydligen har Nordkorea inte dragit iväg sin missil ännu för hotellet är kvar.

Dag 16: Shopping och besök på södra Okinawa

Idag började vi dagen med att gå ut på den största shoppinggatan här i huvudstaden. Då Okinawa är kännt för sitt salt fanns det butiker som var dedikerade till just salt. Det köptes in lite sköna Okinawa skjortor. Påminner om hawaiskjorter fast med mer drakar. Vi gick även in på en av de äldre shoppinggatorna. Till lunch provade vi den Japanska McDonalds. Det var teriyaki burgare med stekt ägg. Alla burgare är grillorder då varmhållning inte är tillåtet. De verkar inte heller ha anställt snubben som sätter sig på burgarna i Sverige. Här ser burgarna ut som på bilderna. Det går att beställa grönt te att dricka till dessutom.

Vid två var vi tillbaka på hotellet där vi lämnade in inköpen från dagen. Kyokos man och äldsta son var där och körde iväg oss till fredsminnesplatsen på södra delen av av ön. Platsen var byggd vid klipperna vid havet där flertalet civilia hoppade mot döden när amerikanarna invaderade under andra världskrigets sista dagar. 150.000 civilist okinawa bor dog under striderna. För att minnas dem har led efter led med marmor stenar med massor av namn rests här. Väldigt passande började regnet falla när vi lämnade platsen.

Härnäst åkte vi till glasriket. Okinawa är nämligen även känns för Sina handblåsta glas och keramik. Timo och Dante fick varsitt nyckelsmycke med små insekter inlåsta i glas av Jyokos man.

Vi for vidare till en fiskeby där en liten kiosk var känd för sin tempura. Där köptes en avsmakning in av de olika tempura sorterna. Det var alger från området, potatis, fisk, bläckfisk och grönsaker.

Färden fortsatte till en känd grotta som hade en öppning som vätte rakt mot soluppgången. Det regnade lite för mycket för att vi ville ta oss fram till ingången så vi hoppade det.

Tillbaka i civilisationen hade de bokat upp en Isakaya dit bara Okinawabor går. Vi åt grisöron, nyskördade alger, sashimi, gyoza, någon form av rofylld som påminde om långfinger.

När vi skulle hem fick vi uppleva något nytt. De ringde på taxi, men skillnaden var att taxichafören körde oss och Kyokos son i hans bil åt honom då han druckit öl. Chaffisen hade en följe bil med en kille som plockade upp honom när de kommit till slutdestination. Dyrt var det inte heller.

Dag 15: Gigantisk akvarium

Frukosten var annorlunda här i övärlden. Inga risbollar utan istället rusningstid skål med nori  vid sidan om. Potatisbullar i någon nötig kräm, finhackar vitkål, baguetter och yoghurt.

Vi hade tänkt ta en turistbuss förbättra ta oss norrut på ön. Detta kom inte på tal, istället hyrde Kyokos och hennes man en stor bil där vi alla fick plats och körde runt oss hela dagen. De hämtade upp oss vid 10 på morgonen. Först körde de oss till en utsiktsplats mot havet och lite korallrev. Därefter bar det av till en butik som sålde biljetter till det gigantiska akvariet vi skulle till för rabatterst pris.

Vi stannade på vägen och åt lunch på ett kaffe som såg ut som om det stod stilla i tiden. De hade pasta liknade rätter fast i kombinera soppa. Jag tog en kurry med råris. Den var god. Efter lunchen körde vi vidare till akvariet. Området är enormt och har trädgårdard, delfinarier och akvariet. Akvariet i sig är på fyra våningar. Man börjar överst och vantar i en lång serpentin ner. Överst är vid ytan och sedan vandrar man längre och längre ner i djupet. De har lyckats odla världens första korall i fångenskap här. Längst ner är en gigantisk tank innehållandes en massa fiskar, stingrockor och TRE val hajar. Den nedersta väggen är över två plan och känns som en bioduk. När vi kom ut från akvariet tittade showen i delfinariet. De hadebbåde delifner och späckhuggare som showade ihop. http://en.wikipedia.org/wiki/Okinawa_Churaumi_Aquarium

Efter akvarier körde vi vidare runt den norra delen av ön och tittade på allér av de tätväxande träd som binder samman veggitarionen införn typhoonnsäsongen. Vi stannade på en poppis badstrand (som var tom just nu) där vi tittade på snäckor, asurblått koralrevsvatten och tidvatten som kom. Vi stannade även till vid ett ananasplantage där vi köpte på oss lite Okinawa salt, riktigt gott.

På kvällen åt vi på en riktigt gammal fin sushirestaurang. Det märktes hur färsk allting var. Vilken skillnad. Vi fick även en helt friterad fisk som man åt uppnallt av. Huvud, fenor och kropp. Ögonen var ok att lämna. Till restaurangen kom även äldsta sonens fru och äldsta sonen.

Dag 14: Okinawa, från typhoon och vulkan till möjlig misil attack från Nord Korea

Dags att lämna hemma öarna och vända kosan söder ut. Vi tog med oss all packning och begav oss ner vid sju för att äta frukost. När den var avklarad begav vi oss till bussterminalen där vi tog bussen ut till flygfältet. Flygfältet var mindre men hade en internationell och inrikes avdelning.

ANA flighten lyfte vid lunchtif från ett disig Kagoahima. Debhade inget bälte för barn så Dante fick sitta i knät under flighten. Flygningen tog ca en och en halv timma. Landningen på Okinawa var genom flygbasen som ligger där. Fullt av strids och spaningsflygplan uppställda vid vingspetsarna på vårt plan.

Då det är inrikesflyg var det bara att hämta valan och kliva ut. I terminalen stod det folk och väntade på en massa företags resenärers de stod med Leos (hawajanska blomsterband) och hängde på dem när de kom. Nu är det varmt dessutom. Mors kamrat Kyoko och hennes äldsta son kom och tog emot oss. Kyoko och mor har inte träffat varandra på 30 år, men som med alla goda vänner är det som om det vore igår. Kyoko har .bott hemma hos mina föräldrar i Sverige ett par månader då hon pluggade svenska. Lite av de gamla svenskan satt kvar. Hennes son hade en stor Toyota med 8 sittplatser som han skjussade oss till hotellet med. Med tanke på att han har fem barn förstår jag valet av bil.

Vi checkade in på ytterligare ett Toyoko inn. Då klockan inte var tre lämnade vi packningen på hotellet och åkte iväg till en nudelrestaurang. Det var en riktigt genuin Okinawa nudelbar med deras delikatess långkokt fläsket som är i upplösningsrillstånd. Köttet är så mört att det med enkelhet separeras med pinnarna. Soppan är mustig från köttet och nickarna gjorda på vete. Till detta häller man på en chili äolja efter behag för att få upp styrka efter tycke och smak. Detta var helt galet gott.

Efter lunchen blev vi skjussade till en trädgård som började i en brant backe. Det gissade sig vara den bakre och mindre kända ingången till Okinawas palats. Detta är ett pågående restaurerings projekt då originalet förstördes under kriget. Vi vandrade genom slottsområdet och möttes sedan upp av Kuokos son igen, han hade varit iväg och hämtat barn på dagis. Nu begav vi oss iväg på riktigt safari. Upp i nerven på så branta vägar att jag undrade om motorn skulle orka med och underredet drog i både en och två gånget när körde på de kuperade vägarna. Fast han hade gps hade klara problem att komma fram till målet. Det visade sig att Kyokos vän är en av de få kvarvarande svärdssmederna i japan som lever heltid på sitt yrke. Hans fru gjorde japanska lackarbeten och smiddestålet. Vilka konstverk och vilka klingor. Då tillverkning av klingor sker tillstånd för respektive klinga har han kommit på lite alternativa arbeten, fantastiskt vackra pappersvikter och brevknivar. Brevlnivarna har samma klinga som katalansk. Det vill säga en kirurg skulle vara nöjd med skärpan. Han visade gamla dokumentärfilmer om när han och fyra andra kämpade på som lärjungar för hans mästare en gång i tiden och så visade han en dokumentär där han gjorde en kåtans. Otrolig häftigt och intressant. Bara att få se deras hem uppe på berget med papper, böcker, järnmalm från sekelskiftet, knivar huller om buller var kul. Det här är inget som en vanlig turist får se, vilket gjorde det extra kul. http://www.h5.dion.ne.jp/~kaneru/top.html

Efter att vi tagit oss ner för berget begav vi oss till en klassisk japansk restaurang i ett flådigt varuhus. Dit kom även resten av Kyokos familj. Hennes man, barnbarn och den andre sonen. Jag tog in en klassisk rätt med risbädd med äggstanning och tonkatsu. Susanna tog in ett set med tempura, sushi, äggstanning och soppa.

Väl tillbaka till hotellet nattade Susanna barnen medans jag följde med mor för att kolla upp var bustationen låg. När jag kom tillbaka var jag så trött at jag somnade rakt av.

För omväxlingsskull bor vi hägg upp i huset, 13 våningen med utsikt över staden. Riktigt trevligt!

Dag 13: Lugn stadsvandring i Kagoshima

Day 12: Chiran och onzen med utsikt

Idag vart det tidig morgon. Vi hade nämligen ett tåg at passa. Frukosten återspeglade återigen området vi var i. Nu var det sötpotatis och betor som utöver risbollar och missosoppa. Riktigt gott.

Strax efter nio tog vi ett pendeltåg söderut. Nu åkte vi ut på landet. Det blev till och med enkelspårigt så att tågen var tvungna att vänta in varandra vid stationerna då dessa platser var de enda ställen där dubbeltrafik tilläts.

Efter ca 30 minuter klev vi av mitt ute i ingenstansans. Här tig vi en lokalbuss som tog oss upp för serpentinvägar längs bergssluttningen. Utsikten var makalös mot Kagoshimabukten och vulkanen. Efter ca 20-30 minuters bussresa kom vi fram till staden Chiran. Här började vi med att besöka gamla samurai bostäder som än idag har kvar sina bostadsträdgårdar. Otroligt utsökta små zoner av harmoni och lugn med de omkring liggande bergen som utsikt.

Vid 12:30 tiden var vi klara med trädgårdarna och tog en taxi till Chiranz fredstempel. Vi började med att äta lunch vid busstationen. Stället såg inte lovande ut och ingen hade några förväntningar på maten. Döm vår förvåning över kvalitén när sedan maten kom in. Jag hade valt en udon nudelsoppa. Till denna kom även pancomarinerad fisk, kött och potatis. Otroligt gott.

Efter lunchen gick vi in på fredsparksområdet och museet. Parken är tillägnad Kamikaze piloterna från 2a världskriget. Under andra världskriget var Chiran ett av de baser som utbildade och skickade iväg lejonparten av de över 1000 Kamikazes och då framför allt under slaget om Okinawa. Tempelområdet var väldigt fint med både flygplan och gravlyktor. Ett tempel var tillägnat drömmarnas gudinna som hade fått samtliga piloters namn skrivna på lappar som sedan förseglats inbilla statyetten. Själva museet hade bergade och resturerade plan. Brev och poem som piloterna skrivit kvällen innan de begav sig iväg på sina uppdrag. Mycket historia om området och händelser runt omkring. Samtliga piloter, över 1000 hade fått sina namn, ålder och fotografier uppsatta. Det var ofta killar på mellan 17-23 år. De såg dock alla mycket äldre ut. Det var intressant att få ta del av historien om krogägarinnan Tome-san som blev surogatmamma åt alla piloterna. Hon kallades även för mamma-san och såg alla piloterna som sina barn. Hon var en av de pådrivande för att hålla kvar minnet av de unga pojkar som gett sig iväg på sina öödestigra flygningar söder ut.

Vi fyra tiden gav vi oss tillbaka mot hotellet. Vi lämnade bara väskorna och hämtade upp lite ombyte för att ssedan bege oss ut igen. Vi hade hittat ett onzen som ligger i ett oroligt fint hotell uppe i bergssluttningen ovanför staden. De hade een egen buss med stopp runt staden som var gratis. Hotellet var ett rikgtigt lyx hotell och det var även badet. Fina och harmoniska lokaler med öppna ytor. Stora varma heta källor inne men framför allt ute där vi hade utsikt över staden, Kagoshimasundet med den enorma vulkanen i bagrunden. Fantastisk fullmåne som lyste upp vattnet och neonen lyste upp staden.  Vulkanen Sukurujimas eller lilla Fuji som Kamikazepiloterna kallade den, silhuett syntes tydligt i mörkret. Månljuset gjorde att det till och med gick att se röken från vulkanen. Allt detta för 2400yen (ca 200sek) på ett lyx hotell. Vem sade att japan är dyrt?

En japansk kille som kom samtidigt sömn oss pratade väldigt bra engelska och berättade om staden, områdena och dialekterna i japan. Tydligen kallas Kagoshima för Japans Miami, både för att de är vänstad med dem men för att det är lite samma stil här. Riktigtbtrevligndag med mycket sol och över +20C här under palmer, bambus och körsbärsträd.

Dag 11 Kagoshima och vulkanutbrott

Idag åkte vi iväg från Hiroshima vid 10:50 med ett Shinkansen. Målet är staden Kagoshima i södra Japan. Resan tog närmare tre timmar. Vi tog oss tre säten i bredd. Skönt att det går att köra in vagnen mellan sätena. Väl framme är temperaturen uppe i behagliga 23 C och strålande sol. Toyoko-inn hotellet låg åter igen behagliga fem minuter från stationen. Klockan var ca två när vi checkade in. Vi lämnade väskorna och tog sedanen city sightsing buss genom staden. När vi kom ner mot hamnen kunde vi se rökplymen stiga upp från vulkanen Sakurajima. Ett par hus har blivit förstörda av sten och bråte tidigare i veckan när vulkanen hostade till.

I hamnen klev vi av bussen och tog båten över till vulkanön Sakurajima som dessutom är ordentligt bebodd. De stora passbåtarna som påminner om trevånings hjulångare åkte import i skytteltrafik för det ringa priset om 150 Yen (ca 12kr) enkel resa. De tar både bilar och passagerare. Resan kan inte tagit mer än 10 minuter. På ön promenerade vi till ett fotbad som låg längst kusten. Marken var bitvis täckt av vulkan aska. Askan tog sig in över allt. Får mig att tänka på en kollega som kom hem till sin lägenhet på söder och märker att styrelsen i BRFn har stängt av fläktarna i huset eftersom de var rädda för aska från den Isländska vulkanen. Tydligen städar de staden varje dag från askan. Här stängs inget ner för lite åskmoln kan jag lova.

Fotbadet var en lång smal kanal lagom ned för folk att sitta mitt emot varandra med hett vulkanvatten. Mineralerna gör sitt till och det är riktigt skönt att bara glida ner med benen och njuta av vyn med vulkan, körsbärsblommorn och stilla havet runt sig. Hökar låg och svävade på termiken runt oss. Efter någon timma i detta möjliga Pompeji tog vi båten tillbaka till Kagoshima.

Vi tog en ny buss in mot mat distrikten. Väl framme riskerade vi längs butiks och restauranggatorna tills vi snubblade över ett område med plockmat. En av restaurangerna tillhörde en kedja vi ätit på i Tokyo för 5-7 år sedan. De var otroligt trevliga och miljön var mycket trevlig med egna bås där man tillkallade servisen med en högljudd ringklocka. Rätterna kan liknas vid det spanska gapas bordet. Många små rätter som beställs in allt eftersom. Det blev allt från sallader, gyoza, stekts nudlar, stekt kyckling i panering , stekt fisk i panering och deserter. Väldigt god ljus lager från Sapporo dracks till detta. Vi tog oss god tid och njöt verkligen av maten. Alldeles härligt mätta och belåtna tog vi bussen tillbaka till centrum. Mörkret har lagt sig över staden och all neon lyser upp den. Ovanför centralstationen glittrar ett gigantiskt parisehjul i regnbågens alla färger. Gatan nedanför är en lång aveny upplyst vackra japanska gatlyktor. Får lite känsla ad Champs Elyse här.

Kagoshima har en antik kultur och har alltid varit ögat mot omvärlden ända sedan 1500 talet. Samtidigt sombdet varit tillräckligt långt bort från huvudstaden för att kunna sköta sig själva. Kontkakterna med omvärlden och den svaga kontrollen från Shogunatet gjorde området väldigt mäktigt vilket det är än idag. Staden känns verkligen gameldags på något sätt. Det har sin neon och sina skyskrapor, men det känns äldre och mer som Paris i sin stil. Mycket charmigt.